Hur gör jag...

Om jag upplever att jag har funderingar och tankar kanske oro över något i min undervisning, kan jag ta stöd av kollegor. Vad är det som jag upplever vara svårt i min undervisning, vad är det som väcker tankar? Observera för att se vad som är svårt, ge stöd till att utveckla undervisningen, om det är svårt behöver även vi lärare öva. Det kan vara så att fler ögon ser mer, att någon annan ser ur ett annat perspektiv på undervisningen jag bedriver och kan ställa de frågor, ha ett gemensamt samtal som på lite sikt kan leda till utveckling av min undervisning. Personligen upplever jag att det är intressant att lyssna efter det jag inte hör och titta efter det som inte syns, för att sedan lyfta det i samtal.

Carol Dweck pratar om "not yet", jag tänker att det gäller oss alla oavsett vem vi är eller i vilket uppdrag vi verkar. Alla behöver öva för att kunna sedan. Titta gärna på Dweck i Kraften i att tro att du kan bli bättre.

Varför skriver jag det här?

Jag skrev tidigare om att vara underkänd, lite om styrdokument och om bedömning samt undantagsbestämmelsen. Jag fick en oerhörd repsons på inlägget. Det är ju kul men...
Jag vill påverka, jag påverka hur:et till att utveckla undervisning. Jag har i uppdrag att störa och beröra, stödja, utveckla, utmana och samtala samt att titta på undervisning för att sedan beskriva det jag sett och samtala runt det. Inte att komma med färdiga lösningar, utan att i samtalet stödja kollegor till komma fram till sina sätt, lösningar , sitt hur. Att koppla till styrdokumenten blir ett sätt att koppla ihop görandet med det som beskriver vad uppdraget är i skola.

Efter inlägget om "underkänd" som utgångspunkt, fick jag frågor om hur.et. Det fick mig att vilja berätta om hur jag vill arbeta för att utveckla undervisningen och hur vi kan stödja varandra, få syn på vår undervisning och utvecklas som ledare i klassrummet.

Nu vill jag berätta om mitt hur. Vad jag tänker kan stödja till att utveckla undervisningen så att fler elever når kunskapsmålen. Det jag skriver har ingen inbördes ordning.
Jag arbetar med;

• Observationen - som beskrivs i filmklippet med Marcus Samuelsson, professor i pedagogik

• Bygga relationer

• Samtala - att ha ett på observationen efterföljande kvalitativt samtal

• Att lärare som undervisar skriver pedagogisk kartläggning som sedan samtalas. För mig är det inte själva kartläggningen som är viktig, det är att vi lärare skriver ned hur vi tänker, gör och vad vi uppfattar. Att sedan ha samtal runt det vi lärare skrivit och tillsammans, sedan vända och vrida på innehållet kan ge oerhört många nya infallsvinklar när någon annan läser och tänker högt runt kartläggningen. Informationen till hur vi kan förändra finns i den text vi skrivit. I samtalet kommer oftast pedagogerna fram till sina egna lösningar.

• Täta uppföljningar med vårdnadshavare

• Täta uppföljningar med lärteam, lärarlag

• Kontakter med andra instanser utanför skolan som kommer i kontakt med våra elever. Förutsatt att vårdnadshavarna är med på det och gärna även med. Det jag upplever som bra är när föräldrar vill ha oss i skolan med i dessa kontakter

• Utvärdering och analys

• Att filma sig själv, att sedan titta på sin undervisning. Om man är redo för det titta på det man filmat tillsammans med en kollega - gör det! Det ger mängder av nya reflektioner.

• Att använda motiverande samtal och tänka i KaSAM (Känsla av sammanhang läs Antonovsky)

• Att använda informationsteknologi som kompensatoriska hjälpmedel och det för alla elever

• Att göra de små medarbetarna, eleverna, delaktiga i arbetet som berör just dem

Mitt mantra enligt lärare jag arbetat tillsammans med är; Håll i, håll ut och utvärdera innan förändring.

Lyssna gärna på ett samtal jag haft förmånen att föra med Barbro Johansson, Stockholms Universitet. Hon har gjort en avhandling om att eleverna måste vara delaktiga i insatser, åtgärder i skolan annars blir de verkningslösa.

Det vi kan förändra är hur vi själva gör, hur vi bemöter våra elever, hur vi gör våra genomgångar, hur vi lägger upp vår undervisning, vilket innehåll vår undervisning har och då baserat på läroplanen såklart, hur vi startar och avslutar lektioner och skoldagar eller arbetsteman och olika moment.
Det vi kan förändra är oss själva och hur vi gör. Jag är oerhört medveten om att jag, personligen, inte har lösningarna - de kommer vi gemensamt fram till i vårt strukturerade kvalitetsarbete, i våra kvalitativa samtal och via kollegialt delade erfarenheter.

Det är mitt hur just nu - det kommer förmodligen att se annorlunda ut inom kort, då det enda jag kan förändra är hur jag gör.

Jag delar med mig av litteraturtips som jag upplever stödjer mig i mitt hur. Varsågod!

• Skollagen - Sveriges Riksdag, Utbildningsdepartementet
• Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 - Skolverket
• Skolverkets allmänna råd med kommentarer. Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram - Skolverket
• Stödinsatser i utbildningen - om ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd - Skolverket
• Vägledning för elevhälsan - Socialstyrelsen och Skolverket
• Att utveckla elevhälsa - Partanen
• Handbok i motiverade samtal -MI Teori, praktik och implementering - Farbring
• Hur vi lär - Hattie, Yates
• Inkludering i skolan - Mitchell
• Lusten att förstå - Gärdenfors
• Mindset - du blir vad du tänker - Dweck
• Värderingsverktyg för tillgänglig utbildning - SPSM
• Skolkompassen - Sjölund & Henriksson
• Aspergers syndrom - vad lärare behöver veta - Winter

Reflektion runt ett uppdrag

För en dryg vecka sedan gick jag på ferier från mitt arbete på en av alla grundskolor i vårt land. Jag gick precis som många av mina kollegor, nära och perifera, på ledighet från ett uppdrag som de flesta är överens om att det behövs: uppdraget att vara lärare.

Bild från vägen till min arbetsplats

När jag nu börjat landa tankar efter ett läsår så funderar jag över att skolan alltid finns med i nästan alla samtal jag involveras i, både i tjänsten och privat. Jag fascineras av att skolan alltid finns med mig. Den fanns innan jag gick i den, den fanns när jag gick i den, den fanns när jag lämnade den som elev och den fanns när jag blev anställd som lärare och den finns kvar. Jag vill påstå att skolan kommer att finnas, så som vi i allmänhet tänker oss skola, i överskådlig framtid: En byggnad med väggar, fönster, möbler, material efter vad vi ska arbeta med, personal och elever. Skolan finns med mig i mer än tid. Jag har visst valt ett yrke, en profession som är publik. Inte bara för de som min egentliga anställning och görande påverkar direkt, eleverna, och deras vårdnadshavare utan många, många fler utanför den sfären. Alla är på något sätt berörda av skola. Hela samhället berörs av skolan, den är lite helig är den inte? Ända tills det ska debatteras, när media som också är en del av samhällsapparaten drar i en tråd och reaktionerna låter inte vänta på sig. Inte konstigt då vi har alla en egen bild av vad skola är. Jag tänker att skolan är så viktig för oss som del av samhällsstrukturen att den behöver få vara allas på något vis. Den påverkar oss alla, på olika sätt i olika tider i livet. 

Uppdraget som lärare kan vara svårt att balansera. Uppdraget? Ja, det är faktiskt ett väl beskrivet uppdrag vi lärare har. Det står beskrivet i läroplanen i huvudsak. Sedan har de flesta sin arbetsbeskrivning, tydlig eller mer diffus, hur uppdraget ska drivas på just den skolenhet man som lärare är anställd vid och vad som förväntas av personalen på just den skolenheten. Vi har ett uppdrag att leda unga människor till lärande så att de kan utveckla förmågor och kunskaper för att kunna delta i samhällslivet. I läroplanen står det exemplevis:

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skola ska också främja aktning för varje människas egenvärde ovh respekt för vår gemensamma miljö ( ... ) Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet (ur Lgr11 kap 1: Grundläggande värden).

Redan i detta inledande stycke beskrivs uppdraget, enkelt men tydligt. Jag vet att en del som känner till mig, kanske träffat mig eller eventuellt lyssnat på mig eller på något sätt tagit del av mina tankar tidigare vet att jag lyfter det vi kan kalla en skola för alla oavsett vem du är och hur du är konstituerad. Det brukar man kalla inkludering. Att vara inkluderad är att vara medtagen i ett sammanhang och att få vara den man är och lära utifrån sina egna förutsättningar. Jag vill hävda att det är miljön jag befinner mig i som avgör om jag är funktionshindrad eller ej. I samma ögonblick som vi sagt: Hur ska vi inkludera x? vill jag mena att vi har exkluderat densamma för i vårt uppdrag så står det redan att vi ska främja alla elevers utveckling och lust att lära. Det är även så att vi lärare via den utbildning vi ska bedriva ska förmedla respekt för de mänskliga rättigheterna. Hur gör vi det om vi inte utgår ifrån att alla elever är våra elever? Varför skriver jag det här? Jo för att jag förundras över hur jag ibland fått höra att elev x eller z inte går att undervisa, det är en omöjlig unge på alla sätt och vis. Någon annan måste ta hand om x eller z så att det går att bedriva undervisning här. Det förundrar mig hur det är möjligt att lärare med ett uppdrag där vi ska främja aktning för varje människas egenvärde, kan säga att x eller z inte går att undervisa. Det kan vara svårt, självfallet. Det kan vara tålamodsprövande, ja så klart. Det kan tvinga mig som lärare att ändra på mitt sätt att bemöta och undervisa... jag tänker att om vi lärare ska ge oss själva möjligheten att utföra vårt uppdrag i en skola som funnits, finns och kommer att finnas på något sätt behöver vi lyfta på locket till oss själva och ta oss en tankeställare till hur vi vill bemöta alla elever, hur vi planerar vår undervisning utifrån den elevsammansättning vi möter i vårt arbete, hur vi utvärderar oss själva och hur vi lyckats med en undervisningsansats. Vad gjorde vi som fungerade, varför fungerade det, hur tar vi vara på det som fungerade idag till en annan gång? Egentligen är det inga konstigheter. Det är att arbeta systematiskt med sig själv eller med kollegor utifrån det uppdrag i vårt arbete vi har blivit anställda att utföra. Vi lärare kommer att finnas kvar i vår tjänst och vi kommer att kunna göra samma igen eller på ett annat sätt. Eleverna går vidare, de har inte samma möjlighet att prova igen.

Tweet från @johfam under mitt Guldäppleseminarium på BETT2014

I arbetet med att förändra hur vi lärare bemöter, lägger upp vår undervisning för att bättre matcha våra elevgrupper - kommer jag in på Skolverkets allmänna råd för extra anpassningar och särskilt stöd. Under året som passerat har det varit ett av mina uppdrag att arbeta in den process jag upplever att Skolverket vill få oss lärare att arbeta med: Kartläggning för att kunna göra en analys av vad vi behöver förändra för att eleverna ska kunna få den undervisning de ska ges. En ibland knivig uppgift är att samtala förutsättningslöst om en undervisningssituation. Det kan upplevas olika beroende på vem vi är, i vilken kontext vi befinner oss, i vilken typ av skolorganisation och sinnesstämning - så klart. Jag vill ändå påstå att det är här vi kan påverka, utveckla oss själva. Vi behöver granska det vi gör, vända och vrida på hur det blev och klura ut vad vi kan vicka på i vårt eget sätt att exempelvis bemöta en liten medarbetare eller hitta det sätt som den mellanstora medarbetaren läser bäst på och kunna erbjuda det på sätt så att läsningen blir lustfylld och utvecklas. Vi behöver granska oss själva och även se vad vi inte gör. Det är förmodligen det mest intressanta. Jag vill mena att nyckeln är att vara modig och titta på sin egen undervisning och sitt eget sätt att bemöta elever.

Elever kommer och elever går, de har alla samma rätt till att finna sin unika egenart för att kunna delta i samhällslivet med respekt för de mänskliga rättigheterna. Eleverna är här och nu. Hur tänker du?

Bild från BETT2014

Fritids är Makerspace

För mig är fritids Makerspace.

Fritids är en plats för fritid, en plats som ge möjlighet för våra barn att utveckla förmågor de behöver för att lära. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 står det i första kapitlet om vårt gemensamma uppdrag i Skolans värdegrund och uppdrag (s.9):

"En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap."

Fritids som makerspace

IKT-labbet har gästat fritids vid skolan där jag arbetar. Det har varit intressanta besök att följa, att träffa vuxna och barn för att visa på vad som är möjligt. På fritids finns det mängder av pyssel, tillfällen till att samarbeta, befästa teoretiska kunskaper i vardagen i det vi gör. Det krävs en del samarbete för att bygga en koja i skogen, det krävs en hel del problemlösning för att få kojan att hålla, att förlägga den till en klok plats att bygga den på... Det krävs en hel del koncentrations - och tankeförmåga för att få en robot att bete sig som man tänkt sig. Vad är det som gör att vattnet stannar kvar i vallgraven? Hur fungerar det egentligen att skanna en person för att sedan skriva ut den i en 3D-skrivare? Varför fungerar touchfunktionen på en mobiltelefon med ett visst membran innanför skärmen men inte utan?


Vi vill sy. Vi vill bygga lego. Vi vill hoppa hopprep. Vi vill ta reda på hur xxx fungerar. Jag vill göra ett spel. Vi vill bygga en robotarm som kan... Att se vad barnen har för intresse och låta fritiden ta vara på det på Makerspace fritids.

Vad har vi Vallas Bullerbyn? Nu kör vi Makerspace fritids med stöd av IKT-labbet!

Stöd vid pedagogisk kartläggning och extra anpassningar

På Vallaskolan har vi gjort oss ett eget stödmaterial som bygger på Skolverkets allmänna råd om arbetet med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram samt på stödmaterialet Stödinsatser i utbildningen - om lednings och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd. Vi delar med oss genom den pdf vi lagt upp på Scribd och som du kan ta del av nedan.

Håll till godo hälsar vi på Valla!

Stöd vid pedagogiks kartlaäggning - version 4

När texter lyfter

På skolan där jag arbetar är vi med i läsårets upplaga av Matematiklyftet. Det är en del av personalen som är med i det. Vi kör ett eget parallellyft kallat TLC - Teacher Learning Community eller som det faktiskt mer är ett SOKA Lyft - Språk- och kunskapsutvecklandelyft. Dessa båda processutbildningar leds av två av våra förstelärare. Jag är den tredje försteläraren på vår skola och mitt uppdrag har fokus på inkludering. Det är med de glasögonen jag deltar som stöd i processen.

Jag har förmånen att vara med i det lokala SOKA -lyftet. Men, tänker nog några som läser det här, är du med i det lyftet? Arbetar inte du aktivt med dessa frågor hela tiden i och utanför skolan? Jovisst - och det är fantastiskt att få möjlighet att läsa de texter vi arbetar med i ytterligare ett sammanhang, samtala med nya kollegor, i en ny kontext med mina glasögon. De texter vi arbetet med hittills under läsåret har varit;

• Greppa Språket
• Stärk språket Stärk lärandet 
• Tankarna springer före
• Mer än matematik
• Ordförrådet

Kollegialt har vi vänt och vridit på frågor runt att stötta språk-och kunskapsutveckling i alla ämnen. Idag fick alla i uppdrag att skriva sammanfattningar om olika delar av Gibbons Stärk språket, stärk lärandet. Personligen satte jag på mig inkluderings glasögonen och skrev ned vad jag funderar över i relation till texten, mina kopplingar till texten i kapitel 7 Gibbons 2010.

När jag börjar att läsa kapitel 7 i Gibbons Stärk språket stärk lärandet, väljer jag att läsa just det här kapitlet med de glasögon jag har uppdrag att ha på mig på jobbet: Inkluderingsglasögon.

“Det alla elever har rätt till är bästa möjliga miljö för en språklig och kognitiv utveckling. Så språkligt rik och elevcentrerad som skolan är i de tidigare åren … råder det knappast någon tvekan om att det ordinarie klassrummet utgör den bästa grunden för detta".

/ John Clegg, Mainstream ESL: Case Studies in Integrating ESL Students into the Mainstream Curriculum.

sid. 161 (Gibbons, 2010)

Det är bara det att jag har ändrat på citatet, från “andraspråkselever” till “alla elever”. Allt beror på vad jag lägger in in texten, vilka glasögon jag tar på mig. Min utgångpunkt blir internationella och nationella styrdokument samt de prioriterade utvecklingsomården Södertälje kommun valt att lyfta och arbeta med: INKA, SOKA och IKT*.

*(Inkludering, Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och IKT).

Går jag vidare i texten går det att se tendenser i texten om antaganden om undervisning utanför respektive i det ordinarie klassrummet. Jag tänker att Gibbons menar att vi i de fall vi övar en förmåga eller ett moment utanför klassrummet, behöver vi konstruera ett sammanhang som ska efterlikna det naturliga sammanhanget som redan finns i klassrummet för att öva i.

Gibbons ställer frågan “Varför integrera?”. Jag vill ställa frågan “Varför inkludera?” och även vad behöver vi ta reda på för att kunna se till att vi ändrar på vår undervisning efter de behov som finns i den elevgrupp vi för tillfället har uppdrag att arbeta med. Ett sätt är att observera vår undervisning, fundera över vilka krav vår undervisning ställer på eleverna utifrån de kunskapsmål som vi ska arbeta mot.

Något jag läser flera gånger är att ge alla elever möjlighet att navigera mellan olikheterna - skolan är inte längre en monokultur: Vi är alla olika med olika förutsättningar att möta de krav som ställs och vi har olika behov av stöd och utmaning.

Verklighetsförankrad undervisning, som bygger på det vi vet om något och på det kan vi bygga vidare och utvidga kunnandet genom. Packa upp de kunskaper som eleverna har med sig - vad vet vi tillsammans om det här området? Vad kan eleverna redan? Hur bygger vi vår undervisning utifrån vad vi tagit reda på?

Hur använder vi tiden eleverna tillbringar i skolan effektivt?

Jag tänker att Gibbons skriver om insikten att interaktionen mellan lärare och elev är avgörande för inlärningen. John Hattie, Synligt lärande, menar enligt min tolkning att det är relationen som kommer först vad gäller all inlärning - dvs att om det finns en arbetsrelation mellan lärare och elev läggs en grund för möjlighet till effektiv inlärning.

Sedan läser jag två punkter som leder mig till tankar om flerlärarsystemet som vi arbetar med på vår skola:

1. Att göra det enklare att planera tillsammans med en kollega, som du arbetar med.
2. Att hjälpa den klasslärare som arbetar ensam med att planera systematiskt för att tillgodose alla (eg står det andraspråkselevernas) elevers behov.

För mig blir det en direkt koppling till att vi i vårt flerlärarsystem, har inbyggda möjligheter att ta reda på vad eleverna redan kan för att tillsammans bygga vår undervisning för att möta alla elevers behov i relation till de ämnespecifka kraven.

För att synliggöra vilka målkunskaper (läs Gibbons: målspråket) för eleverna eleverna: vad är det eleverna ska kunna?

Vad behöver de för att kunna lära?

Hur skapar vi bedömningssituationer? formativt och summativt.

Det ger oss stöd planering, undervisning och den kontinuerliga formativa bedömningen - se bild. Planeringsstöd Vallaskolan.

Hur? Jag tänker exempelvis in övningar i hur och vad vi får med i detta/dessa moment som utgör en grund för bedömning.

The information gap - Att bedöma tal. Att bedöma läsning. Se ett exempel på s.169 (Gibbons, 2006).

Ljud hjälper läsaren att avkoda en text

När Gibbons skriver om Ljud och tecken - sambandet mellan fonem och grafem - leder det mig till tankar om Write to Read. Den fonologiska medvetenheten, dvs att skilja och förknippa ljud och bokstav åt eller med varandra. Om elever har förmågan att fokusera på ords ljudmässiga stuktur är de fonoligiskt medvetna. Att arbeta med Write to Read, att skriva sig till läsning, ger möjligheter för alla elever att öva sin fonologiska förmåga steg för steg och bli medtagna i ett litterat sammanhang på sikt.

Att få stödet i att utveckla fonematisk medvetenhet vid läsning och en ortografisk vid skrivning, ger eleverna möjligheter att att kunna dra slutsatser om språket, ex genom att vissa ord låter lika men stavas olika och betyder olika. Andra ord stavas lika, låter lika men blir olika i innebörden in i olika sammanhang. Eleven får stöd i att hitta strategier att använda när de upplever att det är svårt, genom att ex ljuda.

Isolerade ord, begrepp, ljud, bokstäver är svåra att förstå när de inte finns i ett sammahang. Att använda välkända texter med ett innehåll som eleverna känner igen och upplever som meningsfullt i vår undervisningen, leder mig dels till Write to Read dels till Reading Recovery (se arbetsgången s.182, Gibbons 2010).

“Det viktiga här är att barnen själva, induktivt, ser sambandet mellan ljud och tecken och att de gör det i ett meningsfullt sammanhang och inte som lösryckta drillövningar”.

När jag läser Gibbons sammanfattning av kapitel 7 (s.184, 2010) hittar jag några nyckelord:

• naturliga sammanhang
• språk- och kunskapsutvecklande
• ämnes- och språkkunskaper
• ord  och begrepp
• gynnar alla elever

SOKA är därmed INKA som vi kan stödja med IKT!

Om allt varit fast och bestämt

Om allt varit fast och bestämt, hugget i sten - skulle jag inte ha kunnat bli lärare.

Där kan den här texten sluta. Det gör den inte - för jag har bestämt mig för att skriva en personlig text - en enda gång tänker jag bli offentligt personlig.

Varför då? undrar kanske du som läser det här.

För att jag fått många frågor om vad mod är, om vad det är som driver mig i mitt arbete som lärare - det jag inte skulle kunnat bli om allt varit fast och bestämt, hugget i sten.

"Hörru trädet, här kan du inte växa!"

Bilden är tagen av Simon Zetterberg och delas under CC licens

Jag vill berätta något för dig. Innan vi ger oss av i min berättelse, vill jag lyfta att detta är just MIN berättelse - min upplevelse - den kan ingen ta ifrån mig. Det kan vara så att andra kan ha upplevt den här berättelsen på ett annat sätt, men då är det deras upplevelse och den kan ingen ta ifrån dem.

För att du ska förstå kommer jag att ta dig med på en resa i tid och rum.

En bok, en blå bok med en älg på. Älgen hade horn och om jag inte missminner mig var det två glada barn på omslaget - ja, en bok i matematik som byggde på tidens teori om mängdlära. Med element. Du ser elementen framför dig va´? De värmer huset du bor i. Vad tokigt det kan bli... Det var inte så lätt det där med siffror, äpplen, päron, mängder, element och lättare skulle det inte bli. Multiplikation, utantillrabbel som aldrig tog slut och som tog rasterna i anspråk. En elev, en lärare, en rast och multiplikation - visserligen ute men rabblandes... Specialundervisning, utan att den det faktiskt berörde var tillfrågad. Jag minns vad jag gjorde. Jag satte ihop färgglada kuber i olika mönster. För mig blev det fina mönster, de gick att variera. Varför jag gjorde det, minns jag inte att det talades om med mig. Det var många timmars arbete vid det stora furubordet i köket där hemma, hjälpmedlet hette mamma och pappa. Det skrevs, det rabblades och det lyssnades på tabeller upp och ned. Till årskurs 7 skulle det väljas, särskild eller allmän matematik. Vad är det ens när man är 12-13 år? Hur väljer man det när man är ett barn? Det fortsatte på det här sättet tills jag gått en period i gymnasiet - då valde jag, mina föräldrar och min lärare att jag skulle ta bort matematik som ämne. Då var det nödvändigt, jag hade aldrig avslutat mina gymnasiestudier om vi inte gemensamt gjort denna då väl avvägda åtgärd.

Tid passerade.

Jag arbetade som lärare, av en lycklig slump sa den rektor och de lärare jag fick förmånen att arbeta tillsammans med. -"Du är autodidakt", sa man. Mina kollegor, för det var de verkligen, uppmuntrade mig att söka till högskolan. För att bli behörig, för att få teoretiska krokar att hänga upp min praktik på.

Där var det stopp.

Jag var inte behörig. Efter att ha försökt läsa in gymnasiematematiken på KomVux - och det inte gav önskvärt utfall - jag hängde inte med, förstod inte - var det bara fundera på HUR jag skulle kunna bli utbildad till det jag arbetade med.

Med intyg, samtal, intervjuer så kom unga fröken in på högskolan med ett förbehåll: LÄS IN MATEMATIKEN UNDER DITT FÖRSTA HÖGSKOLEÅR.

KomVux - igen.

Den här vändan hade jag förmånen att möta en lärare som förstod vad det var jag inte förstod. En lärare som även förstod att vicka på sitt arbetssätt, för att den student läraren hade i sina händer skulle kunna utvecklas, förstå och lära. Läraren hade även en motiverad student som hade ett tydligt, utstakat mål: lärarexamen.

Hur det gick?

Det tror jag att du vet.

Det jag vill berätta är att inget är fast och bestämt, hugget i sten. Om det varit det hade jag inte blivit lärare. Jag beklagar mig inte. Hade min upplevelse inte varit min, hade jag inte varit jag. Jag är glad att jag är den jag är.

Eftersom jag är jag, vill jag till min berättelse ägna en tanke till formativ bedömning, olika metoder för olika personer, pedagogisk skicklighet, relationen, viljan att lära... den har alla. Den behöver bara få en knuff eller att någon, en lärare, vill förstå vad det är du inte förstår och låta dig öva med variation och förnyelse i din undervisning. Du kanske tror att jag emot att öva, icke. Tvärtom. Övning ger färdighet - det är bara en fråga om hur.

Undervisning är inget fast och bestämt, hugget i sten. Undervisningen uppstår i relationen, viljan och modet att våga ändra på några parametrar för att förståelse för exempelvis ett moment ska uppstå hos en grupp eller kanske hos en enskild individ.

Min berättelse skulle kunna innehålla mer och fler episoder från en skolgång som en del skulle kunna känna igen från igår, idag men förhoppningsvis inte imorgon. Imorgon börjar de flesta skolor i vårt avlånga land efter ett långt uppehåll. På den skola jag är anställd vid just nu, ska vi arbeta med Skolhälsa och bland annat ska vi arbeta med stödmaterial för kartläggning. Om du, som läst min text, tänker efter så tror jag att du vet varför jag tar upp just pedagogisk kartläggning i relation till berättelsen: Hur gör vi vår undervisning? Hur kan vi ta reda på hur och varför blir det som det blir för just den här eleven? Vad kan vi i första hand lägga till, ändra, bygga ut i vår undervisning för att eleven ska få det stöd den behöver för att lyckas. Det material vi ska gå igenom bygger på Skolverkets Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Rektor, specialläraren och jag har utarbetat en arbetsmodell samt ett stöd vid pedagogisk kartläggning för vår skola och den kan du ta del av här via länken till Scribd.

Så om du frågar mig vad som är mod, vad min drivkraft är kommer jag att hänvisa dig till den här texten.

Jag vill avsluta med att ställa dig en fråga: Hur skapar vi möjligheter för våra elever att lyckas? Är allt fast och bestämt, är allt hugget i sten?

Att arbeta hållbart

Efter höstens uppstart av arbetet med att forma, bygga, utveckla ett lokalt Skoldatatek på Vallaskolan i Södertälje - har jag vid ett flertal tillfällen omtalat att jag dokumenterar arbetet tillsammans med de elever jag arbetar. Alltför att arbetet ska bli tydligt och bära framåt i lärandet.

Foto: Ulrika Jonson

De elever som upplever att de skulle kunna ha stöd av teknik i lärandet eller de elever som har någon i sin närhet (en vårdnadshavare, en lärare) som upplever att eleven skulle kunna ha stöd av teknik för att få andra förutsättningar, ges dessa nya möjligheter till lärande. Självfallet kan skolan inte bara lämna ut teknik vind för våg utan att öva på handhavandet av, vad och när och på vilket sätt viss teknik passar i det ena eller det andra görandet - det måste övas.

Inte bara övas systematiskt över tid, utan även följas upp, utvärderas, testas, allt om och om och om igen. Till detta skapade jag ett formulär som gör det enklare för mig och eleverna att se vad vi gjort, vad vi testat, vad vi ratat, vad som fungerar och varför det ena eller det andra. Allt går att utveckla och även detta stödmaterial. Det gör jag också. Jag tänkte på det här sättet dela med mig av ett material som du och dina kollegor kan ta del och intryck av, ta eller förkasta - men framför allt samtala runt - allt för att få en struktur på hur vi kan arbeta med hållbart lärande för de som behöver det mest.

God fortsättning och håll till godo!

  Elevblad Teknikstöd - Assisterande teknik

Sanoma onlineböcker i iPaden

Under vårterminen 2014 kan de lärare som arbetar med iPads i sina klasser eller de elever som har iPads som stöd i lärandet, testa att använda ett urval online böcker från Sanoma Utbildning gratis. Du som lärare ansöker via denna länk enligt instruktionerna och får sedan licensnycklar vilka du aktiverar via Sanomas app.

Funktioner i Sanomas online böcker via iPad

Personligen tänker jag på de elever som har extra behov av tydlighet och struktur när de arbetar, de som behöver lyssna på text för att kunna ta till sig innehållet samt att kunna anteckna direkt i boken. På så vis finns det jag behöver på en och samma plats.

"Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (...) En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen kan ska utformas på samma sätt överallt eller skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn  ska tas till elevers olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för dem so  av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika" ur Lgr11 s. 8 Skolans värdegrund och uppdrag.

En app gav mig lust att blogga igen

Tänk vad lustigt det kan vara - att ett tips om en app från en vän kan ge mig lust att blogga igen… Igår fick jag av en händelse syn på ett inlägg på G+ om en ny app av Karl Malbert: Paint Music. När jag tittade på det You Tube klipp som var länkat till inlägget, blev jag varm i själen. Varför då, undrar nog du som läser. Ja, jag provar många appar - tipsar - skriver på sporadiskt på Skolappar.nu - lägger upp listor på Pinterest , håller workshops… Mmm, men den här appen gav mig en wow-känsla som jag inte haft på ett bra tag. Det beror på att jag använt Garageband, workshopat den, lett grupper steg för steg genom de olika ganska många verktygen i den appen  - men upplevt att det många gånger tar stopp, många ryggar för att ta den in sina undervisningsgrupper när man upplever att den komplex.

Jag har haft förmånen att arbeta en aning i relation till särskolor och här kan jag uppleva att Garageband kan fungera, men nu när Paint Music appen är här, fyller den ett hål i "musikgörar-app-nischen" genom att vara lätt tillgänglig. Den gör att musikskapande blir möjligt för fler. Appen passar perfekt för att många ex elever som har stora svårigheter när det blir för mycket att ta in i en app, som ex Garageband. Garageband är en fantastisk app att utforska för den som klarar av många moment, många val och många olika vyer. Jag tänker att nu med Karls app Paint Music kan fler elever göra sin egen musik till ex sin filmer och bli nöjda, stolta över resultatet.



Till utvecklaren skrev jag på socialamedier:

"Hej Karl! Jag blev lyrisk när jag provade Paint Music - framför allt för att den är enkel, lätt tillgänglig att använda. Fint att appens musik går att dela, ex till iMovie så att musiken har möjlighet hamna i ett sammanhang. Jag ser potential för appen inom musikskapande i särskolan, i musikämnet men även inom kommunikationsämnet. Jag för ordet om appen vidare på olika sätt och tackar för en kanonbra app!"

Stöd av pekplatta #2

I ett projekt jag har förmånen att få driva hade vi projektträff nu slutet av april. Denna träff var förlagd till SETTmässan 2012 i Kista. Då vi i projektet läst "Barn läser och skriver" (Bjar/Frylmark red.) och arbetade med tema specialpedagogik vid detta tillfälle - var uppdraget att vi skulle spana på mässan. Vi spanade på Specialpedagogik med stöd av pekplattan/digitala verktyg och att våra spaningar kunde kopplas till vårt Write to Read projekt. För att dokumentera våra spaningar använde vi appen Fotobabble. Här kommer länken till appen Fotobabble som är gratis. 

Du måste skapa ett användarkonto för att kunna använda den här appen. När du har ett Fotobabble konto kan du gå in på det och se alla dina alster, de ligger i en rad uppe till höger på skärmen om du är i en dator eller direkt när du kommer in i appen i din iPad. Tänker att denna app kopplar till tanken om enkelhet att dokumentera sitt arbete, dels som minnesstöd dels som stöd i din tidiga läs- & skrivprocessen då en bild och det du läser in i stunden kan användas senare för att då skriva ned det som lästs in alternativt som minnesstöd för att komma ihåg vad man ex ville skriva om. Martin Ingvar har jag hört tala om: "tänk 2", det tar jag fasta på och säger i denna app är det egentligen 2 moment man måste kunna: ta ett kort & spela in ljud. Efter det ligger alstret kvar och du kan spela upp innehållet hur många gånger som helst.

Det går att att mjela från appen om du går till "dela" eller som det står i appen "Share"- funktionen, där scrollar du ned till rubriken "Sharing" och delar på det sätt som du & ev din elev/barn kommit överens om. Jag föredrar att mejla mina Fotobabble´s.

Inne i ditt konto kan du sedan välja om du vill lägga din lilla presentation någon annanstans som ex så här på en blogg. Det kan du göra med en länk (läs där det står "Share this Fotobabble"), med en kod för att bädda in ditt verk på en sajt eller på en blogg.

Så här ser en Fotobabble ut:

Stöd av pekplatta #1

I Lgr11 uttrycks de förmågor eleverna skall träna, när vi sedan skriver en kvalitativ lokal pedagogisk planering ska vi ska den så att vi texten ger svar på flera frågor : Vad ska eleverna lära? Varför det? Hur ska eleverna lära sig detta?

Jag tänker att vi som lärare kan ta dessa hur till elevens IUP och där beskriva hur eleven kan lära med stöd av teknik för att öva förmågor. Det skulle kunna beskrivas i ett åtgärdsprogram, förutsatts att det är beslutat att dylikt skall upprättas. I min tanke ligger att vi kan använda tekniken som komplement till att rusta eleverna att möta de krav vi ställer på dem, speciellt för de elever som inte ännu äger de förmågor vi som lärare förväntar oss att de skall äga vid en viss ålder. Jag tänker att detta komplement är ett sätt att öva för att få verktyg att kunna hantera sin situation, att därmed göra arbetet begripligt och följdaktligen meningsfullt. För mig betyder det verkligen ett komplement - vi ska fortsätta att träna våra förmågor med inte vid kunskapsinlärning. Ex läsning, lästräna är en sak, läsa för att inhämta kunskap en annan sak - tänker jag.

Med stöd av Lgr11, Skolans värdegrund och uppdrag, sid 8: "Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättnigar och behov" & pekplattan tänkte jag berätta om några appar som ligger i linje med detta citat. Det går att ta många citat som jag kopplar direkt till mitt sätt att tänka. Samma kapitel sid 10: "Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter" ser jag exempel på när jag tar del av det arbete vilket bedrivs på våra skolor i samspel med våra elever. 

Apparna på bilden heter:

• InDaisy
• DaisyReader
• SAOL
• iTranslate
• Skolstil
• Mental Note
• VisuoTimer
• Timstock

Sedan är det ikoner på två tipssidor med kopplingar till specialpedagogik

• Lathundar & Appar

Lathundar till ex InDaisy under rubriken Daisyspelare.

Apparna är Skoldatatekets appskafferi.

Vi börjar med appen InDaisy, där en bok från en daisyskiva måste läggas in i appen via iTunes (se lathund av Joakim Thornström i Ystad). När boken ligger i appen kan eleven läsa boken direkt i iPaden med hörlurar. Är det en fulltext daisy, dvs en daisy där text, ljud & bild finns med) ser det ut så här:

Det går att ställa in typsnitt till ett som passar just dig som person, det går: att förstora & förminska texten, att ändra uppläsningshastighet , att bläddra mellan sidor, bläddra mellan kapitel och du får en markörmedföljare. Appen kostar dock 139 kr, det är en engångskostnad. Jag tänker att om en elev har tillgång till en pekplatta och behöver läromedel i Daisyformat, kan detta vara ett sätt använda den teknik som finns tillgänglig på ett effektivt sätt för lärande.

Den andra daisy appen - DaisyReader -  är en app som är gratis, till denna är det individen som skall ha ett personligt nedladdningskonto på TpB (Tal & punktskriftbiblioteket) för att kunna öronläsa böcker. Appen finns till iOS-produkter samt till Android. Ett TpB-konto får den person som begär ett dylikt om personen har en läsfunktionsnedsättning. Om du upplever att du behöver att konto för att öronläsa, ta reda på mer angående detta på ditt bibliotek. Där kan finnas en talboksregistrator som kan hjälpa dig att reda ut vad som gäller och om du är talboksberättigad samt hur det fungerar med egen nedlddning från TpB.

• SAOL - en gratis app som finns till iOS-produkter samt till Android. En digital ordbok där det faktiskt går att stava lite fel men jag kan ändå slå upp ordet.

• iTranslate är en översättnings app som pratar. Det går att lägga in texter i den på ex engelska och få dem upplästa samt översätta till svenska och få dem upplästa. Den kostar ingenting och är väl värd att utforska. Gunilla Almgren Bäck på Mölndals Skoldatatek har gjort en instruktion.

• Skolstil använder redan många av er, men jag vill ändå slå ett slag för den då många av våra adepter behöver ljud och symbolkopplingen. Den kostar 22 kr. Detta program passar perfekt i arbetat med skriva sig till läsning.

• Mental Note har alla redan sett i ett tidigare blogg inlägg på denna blogg, men ta en extra titt på funktionen att lägga till taggar med färgkodning. Det gör att det inte blir lika rörigt i barnens anteckningar. Om någon önskar, lägg till en kommentar så visar jag er gärna hur man gör via ett blogginlägg här På Näthinnan.

• Jag vill nämna två tidsuppfattningshjälpmedel: VisuoTimer som är gratis & den nya appen Timstock som kostar 7 kr för iOS-produkter & även finns till Android.