Det hjärtat är fullt av

Idag fick jag ett sms. Det kom ifrån en lärare i en klass jag har jobbat i och nu arbetar i relation till som specialpedagog. 

I klassen arbetar alla med IT som verktyg i lärandet, lika självklart som papper, penna, böcker, film, spel etc. I klassen har alla ett konto på NOMP, inloggning till Oxford Owl, inloggning till Inläsningstjänst, ett google konto och tillgång till You Tube, Google Drive, alla kan och delar dokument. De som behöver har ett Legimuskonto på MTM ( Myndigheten för tillgängliga medier). 

Alla har pennor, böcker, papper lika naturligt som de har en dator och / eller en iPad. De som har en iPad har även beprövade appar som stöd i sitt lärande. Genom att vi har arbetat och arbetar medvetet på flera plan med stöd av teknik i lärandet, har fler elever utvecklats, gjort framsteg i sitt lärande, motiverats i sitt lärande och fått en ny självbild.

Idag fick jag som sagt var ett SMS ifrån en av lärarna i gruppen. Det var ett SMS som fick mina glädjetårar att tränga fram... Något som jag tolkar som ett bevis på att IT gör skillnad, en förtroende förklaring när hen fått tillgång till verktyg som gör skillnad i vardagen... 

"Hen ritar guldäpplen när vi jobbar med 3/4 i matten". 

Foto: Cathrine Flemström

Lycka och teknik

Lyckan när elever ser vinsten i teknik som stöd i lärandet.

Höstterminen har bland mycket annat innehållit en process med att hitta lösningar för olika elever som stöd i lärandet. Ett stöd som blir en anpassning av material och lärmiljö, i detta fall ett stöd i lärplattor. Alla elever har rätt att utvecklas och känna växandet samt att få stöd i att övervinna svårigheter.

Idag hade jag uppföljning med några elever angående deras anpassning, teknik som stöd i lärande. Vi gjorde en liten koll av vilka de använder av de appar vi gemensamt installerat efter var och ens behov. De man inte använder, pratar vi om och om vi kommer fram till att de inte passar eleven - tar vi bort dem. De behövs inte, just nu. 

Vi checkar av att Legimus och Inläsningstjänst fungerar som det ska och hjälps åt att hitta vissa boktitlar. Lägger till dessa i bokhyllan. Vi gör det tillsammans.

Sedan tänkte vi högt tillsammans, vad tänker eleverna att de vill ha mer stöd i. Kan appar bli ett stöd i att repetera vissa moment, på ett alternativt sätt? Jo, det kom vi fram till att det kan vara. Sagt och gjort, vi installerade beprövade appar för att förnya och variera repetitionen.

Det sista vi gör är att kolla om det är något mer. Jo, det var det. -"Kan jag få prova tangentbord?". Självfallet! Vi tar fram trådlösa tangentbord och eleverna får testa tillsammans. Ett par vill testa en period, en annan är nöjd med ytans tangentbord på lärplattan att skriva på. Vi bestämmer att vi ska ses igen om två veckor för att följa upp hur det går, vad de gör med plattorna, vad de har för behov i lärandet samt att utvärdera hur det gått med tangentborden.

Jag läser text, viktig text - multimodlat

Jag läser och funderar runt en text. En av alla viktiga texter. En text som är viktig och text som ska göra avtryck i skolan.

När jag jobbade mig igenom texten "för vilken gång i ordningen vet jag inte", skrev jag så här på Facebook: "Jag fortsätter att arbeta mer med De nya allmänna råden för Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram och kommer på mig själv med att le nästan lite fånigt nöjt". Det som verkligen stannar kvar i mig, det som drar sig kvar och ger mig kraft i arbetet ser du på bilden nedan.

I samband med att jag arbetar med texten om extra anpassningar, lyssnar jag på Skolsnack Didaktik, ett samtal med Elisabeth Ohlsson på tema Inkluderande lärmiljöer - texten i de allmänna råden om extra anpassningar fick mer liv i relation till det samtalet. Här hittar du programmet och kan lyssna direkt om du går till länken "lyssna direkt" på den sida du kommer till. Jag tänker vidare på något som kom upp i det sociala flödet: "Alla lärare misslyckas, det ingår i jobbet. Men vi ger inte upp, vi skyller inte på eleverna. Vi frågar: vad kan jag göra annorlunda?" (Anna Kaya, våren 2013 ur Stehagens bok Språk i alla ämnen, 2014). Allt bildar en helhet; text, ljud, bild…

Jag läser vidare.
Jag läser i Läroplan för grundskolan 2011, Skolans värdegrund och uppdrag:

"Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov." och "En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika."och "Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som ger att göra framsteg och övervinna svårigheter:". (…)"nya metoder prövas och utvecklas."

Det tar jag med mig när jag läser vidare i de Allmänna råden.

Jag läser Skolverkets Allmänna råd med kommentarer - Arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdprogram.  När jag läser, kopplar jag till erfarenhet och forskning samt tänker hur jag kan stödja, utveckla och utmana i mitt uppdrag. Jag upplever att jag är en tänkande läsare. När jag läst vill jag sammanfatta texten. Det har jag gjort och lagt min sammanfattning på Scribd som en pdf. Min sammanfattning är min, din kanske ser ut på ett annat sätt. Om du vill kan du ta del av min.

  Arbetet med anpassningar by UlrikaJonson

Sanoma onlineböcker i iPaden

Under vårterminen 2014 kan de lärare som arbetar med iPads i sina klasser eller de elever som har iPads som stöd i lärandet, testa att använda ett urval online böcker från Sanoma Utbildning gratis. Du som lärare ansöker via denna länk enligt instruktionerna och får sedan licensnycklar vilka du aktiverar via Sanomas app.

Funktioner i Sanomas online böcker via iPad

Personligen tänker jag på de elever som har extra behov av tydlighet och struktur när de arbetar, de som behöver lyssna på text för att kunna ta till sig innehållet samt att kunna anteckna direkt i boken. På så vis finns det jag behöver på en och samma plats.

"Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (...) En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen kan ska utformas på samma sätt överallt eller skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn  ska tas till elevers olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för dem so  av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika" ur Lgr11 s. 8 Skolans värdegrund och uppdrag.

En app gav mig lust att blogga igen

Tänk vad lustigt det kan vara - att ett tips om en app från en vän kan ge mig lust att blogga igen… Igår fick jag av en händelse syn på ett inlägg på G+ om en ny app av Karl Malbert: Paint Music. När jag tittade på det You Tube klipp som var länkat till inlägget, blev jag varm i själen. Varför då, undrar nog du som läser. Ja, jag provar många appar - tipsar - skriver på sporadiskt på Skolappar.nu - lägger upp listor på Pinterest , håller workshops… Mmm, men den här appen gav mig en wow-känsla som jag inte haft på ett bra tag. Det beror på att jag använt Garageband, workshopat den, lett grupper steg för steg genom de olika ganska många verktygen i den appen  - men upplevt att det många gånger tar stopp, många ryggar för att ta den in sina undervisningsgrupper när man upplever att den komplex.

Jag har haft förmånen att arbeta en aning i relation till särskolor och här kan jag uppleva att Garageband kan fungera, men nu när Paint Music appen är här, fyller den ett hål i "musikgörar-app-nischen" genom att vara lätt tillgänglig. Den gör att musikskapande blir möjligt för fler. Appen passar perfekt för att många ex elever som har stora svårigheter när det blir för mycket att ta in i en app, som ex Garageband. Garageband är en fantastisk app att utforska för den som klarar av många moment, många val och många olika vyer. Jag tänker att nu med Karls app Paint Music kan fler elever göra sin egen musik till ex sin filmer och bli nöjda, stolta över resultatet.



Till utvecklaren skrev jag på socialamedier:

"Hej Karl! Jag blev lyrisk när jag provade Paint Music - framför allt för att den är enkel, lätt tillgänglig att använda. Fint att appens musik går att dela, ex till iMovie så att musiken har möjlighet hamna i ett sammanhang. Jag ser potential för appen inom musikskapande i särskolan, i musikämnet men även inom kommunikationsämnet. Jag för ordet om appen vidare på olika sätt och tackar för en kanonbra app!"

Tankar om bromsar och stödstrukturer...

Under en lång tid har jag funderat på fokusproblematik i lärandet i skolan. I mitt arbete har jag mött och möter elever i olika åldrar med olika förutsättningar eller möjligheter till lärande - jag tänker att många av de möjligheter som finns kan vi vuxna runt eleverna strukturera bara vi ser utgångsläget och accepterar det. Ungefär: -"Jaha, det är så här nn fungerar. Hur kan vi ge mest fruktbara förutsättningar för nn att lyckas i sitt lärande i skolan?

Jag tänker att det inte blir lika svårt, lika frustrerande för oss som vuxna om vi klarar av att inte ta exempelvis ilska från en elev personligt. Alla har vi förmodligen någon gång upplevt att bli irriterad över någon annans beteende, trots att vi någonstans inom oss vet att beteendet är ett symptom på något annat - kanske på vår oförmåga att möta den andra individen i tid där den andre befinner just i stunden. Jag tänker att exempelvis ilska uppstår när det vi förväntar oss och det som vi får inte alls stämmer överens. I mitt sätt att tänka tar jag stöd av Kutscher: Ta reda på utgångsläget för eleven och erbjud stöd med det som inte fungerar i den stund det behövs, istället för att ge negativ återkoppling när det redan är för sent. 

Kutcher beskriver det så här: "(...) Som vi  konstaterat tidigare är den enkla sanningen att bestraffning sällan bidrar till att utveckla färdigheter hos barn med ADHD. Det beror på att många av dem har svårt att göra vad de lärt sig, inte svårt att lära sig vad de ska göra. Till exempel vet de redan att de ska komma förberedda till lektionerna. När vi väl inser att bestraffning inte fungerar kan vi i stället lindra verkningarna av deras funktionshinder genom att ge hjälp och stöd just när de behöver det - i stället för att ständigt konstatera att de ställt till det för sig igen. Någon måste stå vid de här barnens sida när det blir besvärligt." (ur: ADHD att leva utan bromsar, s. 117).

När jag nu i helgen återvänder till Kutchers texter för "sjuttielfte" gången, tänker jag: Det Kutcher beskriver är framgångsfaktorer i all undervisning och jag kopplar mina funderingar direkt till Skolinspektionens sammanställning av forskningsresultat "Framgång i undervisningen" samt till Hatties Visible Learning ---> se SKL´s sammanfattning .

Foto: Ulrika Jonson

Kutcher skriver exempelvis om tydligt ledarskap, goda relationer mellan lärare, elev och vårdnadshavare. Vidare skriver han om att sätta upp tydliga, korta utvärderingsbara mål för undervisningen och lärandet samt om uppföljning och att beskrivningar av karaktären orsak-verkan sammanhang bör kommuniceras.

I sin rapport skriver Skolinspektionen om lärarens kompetens, förmåga och engagemang. De skriver så här: "Framgångsrika lärare har goda ämneskunskaper och god didaktisk kompetens och förmåga att balansera dessa så att de skapar ett sammanhang och en röd tråd för elevens lärande (...) De kan anpassa innehåll och metod i undervisningen efter både elevernas förutsättningar och den givna situationen och har tillgång till en bred arsenal av metoder och verktyg att använda i sitt arbete.  Vidare är framgångsrika lärare tveklöst ledare i klassrummet" (s.7).

Skolinspektionen tar även upp att framgångsrika lärare: motiverar eleverna genom att ändamålsenliga förväntningar på dem och samtidigt koppla undervisningen till elevernas egna erfarenheter.

Den studie Hattie sammanställt, har sedan Håkansson sammanfattat och SKL har givit ut sammanfattningen. Det är samma anda som beskrivs i denna skrift: "Lärarnas pedagogiska skicklighet och deras återkoppling till eleverna är centralt för elevernas skolresultat". Vidare beskriver de lärarens pedagogiskt förmåga, elevernas kunskap om och förståelse för uppsatta mål, återkoppling eller formativ bedömning för att eleven ska ges verktyg för att kunna utveckla sin förmågor och många fler viktiga punkter.

I mitt tänkande kopplar jag ihop Kutchers beskrivningar om hur vi i skolan kan arbeta framgångsrikt med elever som har fokusproblematik med såväl Skolinspektionens rapport som Håkanssons sammanfattning av Visible Learning. 

Bromsar och stödstrukturer kan i mitt sätt att tänka gå hand i hand. Kanske är det liknande mekanismer vi kan använda oss av för att ge förutsättningar till en god lärmiljö för alla, oavsett hur vi är konstituerade. Jag tänker att vi alla behöver få stöd, uppmuntran, framåtsyftande återkoppling, att få befinna sig på sin potentiella utvecklingsnivå, tydlighet för struktur, arbetsro...

Just idag känner jag mig stärkt i min tro på att alla elever ges goda möjligheter att utvecklas utifrån sin potential här och nu.

På tal om skrivglädje - Lärartycket #97

Att vara lärande har jag alltid varit. Att vara lärare är något jag fått förmånen att ha utbildat mig till. Min utbildning är ständigt pågående. Jag har lärt av och lär av mina närmsta medarbetare: eleverna. Det är en process som är närvarande 365 dagar om året, den ligger och vilar ibland men vaknar när jag minst anar det… Idag vaknar jag till en lördag där jag tar över stafettbloggen från Ulrika Eriksson, Åsarna, Jämtland. Denna lördag är en lördag som andra lördagar i Nykvarn, Södermanland - en dag när inlägg nr 97 på lärartycket blir till av mina ord. Mina ord kommer ur min lärarskattkista. En skatt som lyser, glittrar, skiner och blänker i solskenet som renaste guld när jag gläntar på det imaginära kistlocket. Jag plockar upp tre minnen, tre episoder, tre olika och ändå lika sammanhang där skrivglädje står i centrum.

"Min skattkista" bild: Ulrika Jonson

I slutet på 80-talet i ett klassrum i Stockholms södra förorter, eleverna ska skriva, exakt vad minns jag inte längre. En elev drev runt i rummet, kom inte igång med texten, jag blundar och ser eleven framför mig: kroppshållningen, ansiktsuttrycket, rastlösheten, sneglandet på klasskamraternas texter som växer… Årskurs 4 i september och jag är lärarvikarie, outbildad… Vad gjorde jag? 

Eleven fick en skrivarkompis, eleven fick berätta, kompisen skrev ned elevens ord på… dator. Dessa två barn, en flicka och en pojke på varsin stol vid en dator. Först trevande sedan i samtal om texten de skapar tillsammans. Texterna använde klassen tillsammans med ordinarie lärare i fortsatt arbete runt en teater eleverna arbetade med. Det blev skrivarglädje.

I mitten av 90-talet i ett klassrum i Södermanland, eleverna ska skriva, jag minns exakt vad. En elev satt och drömde med fjärrskådande blick. Jag blundar och ser eleven framför mig: kroppshållningen, ansiktsuttrycket, stillheten, den drömmande blicken och med blanka papper framför sig… Årskurs 1 på våren, jag kom från en vår i åk 9 och jag är utbildad grundskollärare… Vad gjorde jag?

Jag tiggde, släpade, meckade ihop datorer, läste och berättade högt för alla klassens elever på temat vi arbetade med. Alla elever fick skrivarkompisar, två elever vid en dator, en elev fick berätta, en elev fick skriva, sedan bytte eleverna roll… De skapade texter tillsammans som blev till en utställning, vilken jag kopplade till Naturhistoriska Riksmuseets då nyöppnade utställning om hur jorden kom till. Det blev skrivarglädje.

I början av 2000-talet, i ett klassrum i Södermanland, eleverna jag möter ska öva på att skriva berättelser, det är en mindre skara elever, "pojkar som inte vill, inte kan skriva" har jag fått förstå, åk 5, jag är utbildad grundskollärare och specialpedagog… Vad gjorde jag?

Jag började med att samtala med eleverna om vad vi gör på fritiden, vad killarna i gruppen brukar ägna sig åt utanför skoltid. De hade en gemensam nämnare - att spela datorspel! Nu fick killarna påbörja min utbildning i deras spelvärld. Alla skrev intensivt i de skrivböcker de fått för detta speciella ändamål. Jag fortsatte min utbildning i ämnet på egen hand, för att kunna arbeta vidare på mitt uppdrag: Att stödja eleverna i deras skrivutveckling. Planen var att få fart på skrivandet utifrån ett gemensamt intresseområde som engagerade eleverna. Gruppen skulle få göra tankekartor om viktiga inslag i spelet de spelar, de skulle hitta nyckelord och synonymer till dessa som andra icke spelande kunde förstå i löpande text, de skulle bygga en berättelse med röd tråd, början, hinder/problem, lösning, slut, bygga karaktärer… Eleverna fick börja gemensamt med strukturerna, för att sedan övergå till individuellt skrivande med kamratstöd. Alla elever fick visa sin text för gruppen, jag läste textavsnitt ur deras texter högt, alla fick reflektera och under min ledning ge varandra förslag på förbättringar av respektive text. Alla fick fundera och skriva igen… Då flera elever hade svårt att forma bokstäverna och därmed svårt att läsa sina egna texter med flyt, delade jag upp eleverna i skrivarpar. Två och två fick alla skriva rent sin text på dator. Alla ville skriva, alla kunde skriva, alla var engagerade och stolta över sitt arbete. Det blev skrivarglädje.

"Att hitta en skatt" - Picto Online

Idag arbetar jag som processledande skolutvecklare för IT och specialpedagogik i Södertälje kommun, ett arbete där jag har förmånen att få ta del av andra lärares arbete om hur de skapar skriv-  och i förlängningen läsglädje för sina elever inom ramen för det projekt jag har i uppdrag att leda: Write to Read i Södertälje. Jag har lärt av och lär av mina närmsta medarbetare: mina lärarkollegor och deras elever. Att utbilda mig till lärare var inte självklart, det har varit en krokig väg kantad av olika erfarenheter vilka gjort mig till den lärare jag är i min profession idag. Jag blickar nyfiket och med glädje fram mot de lärprocesser och den skrivglädje jag hoppas att vi alla i vårt projekt ska kunna upptäcka tillsammans: elever och lärare.