Det utvidgade kollegiet och en bok

På Facebook finns den en grupp som heter; iPads i skola och förskola. Jag har varit med i den gruppen ett bra tag. Tidig sommar förra året ställdes en öppen fråga gruppen, om det fanns några som skulle vilja vara med och skriva en bok tillsammans. På den vägen är det. Det blev en bok som det stora utvidgade kollegiet skrev tillsammans, i delade dokument utan att egentligen känna varandra men med en gemensam nämnare: vi brinner för lärande med stöd av ett digitalt verktyg. 

I boken finns exempel på hur olika personer arbetat med iPad som verktyg från förskola till utbildning av vuxna. Jag är oerhört stolt över att ha varit en del av den process vi gått igenom med allt vad det innebär att skriva transparent, arbeta formativt, släppa taget om sin text, vara en del av en grupp jag varav de flesta jag aldrig träffa in real life. Om du vill ta del av vår bok, kan du ladda ned den i iTunes store till din iPad och läsa den i appen iBooks. Om du inte har en iPad kan du ta hem boken via länken som en pdf till vilken digitalenhet som helst. Den 23 april 2015 har boken laddats ned 1220 gånger.

Om du skannar QR-koden kommer du direkt till iTunes och vår bok.

Det går även att läsa om bokprojektet i Tidskriften DIU nr 3, 1015. Där intervjuvas initiativtagarna till projeket Tessan Åkerblom och Lena Gällhagen.

DIU Tidskrift nr 3, 2015

"Som sociala berättelser men med robotar"

Robotarna ger tillfälle till dialog, där fokus läggs utanför dig som individ men på arbetet du har pågående framför dig. Jag ser att elevernas talutrymme ökar, att samarbete och turtagning övas. Därmed övar eleverna på formulera sig i tal och eleverna ges utrymme att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära. Arbetet andas språkutveckling. Elevernas sätt att pröva och ompröva, argumentera för sin egen lösning kommer i fokus. De får även tillfälle att att utveckla förmågan att utvärdera och analysera sina försök att programmera. Att kunna se verkan och konsekvens, att kunna arbeta steg för steg. Varför blev det så här, när jag gjorde så där? Hur kommer det sig att Romo beter sig på det här viset, när jag upplever att jag programmerade hen på det där viset? Min vän Ida Söderman utbrast: "Men jösses, så bra - jättespännande tanke! Som sociala berättelser men med robotar".

Jag sitter på min kammare och funderar över elever som har autistiska drag och hur jag fått berättat för mig hur de plötsligt blommat upp när de arbetar med Bee Bots i skolan. Jag tänker att det är just att fokus läggs utanför dig som individ, men fortfarande på arbetet du har pågående framför dig och i samspel med andra som gör att fler kommer med i ett lärande sammanhang. 

Att lägga något utanför sig själv

Jag tänker på Romo roboten jag köpte på BETT2015 och funderar på hur man kan använda emotionerna som går att lägga in, blockprogammera in i Romo, för att träna elever på känslouttryck med hjälp av roboten. Så klart att det går, tänker jag och nu vill jag prova. Här är ett smakprov på hur Romo beter sig.

Barnen i filmen har inga beröringspunkter med här inlägget, förutom att de testar en Romo Robot.

Olika för olika

Jag läser DN debatt:"Datorn är som en schweizisk armékniv" och tänker att många borde läsa, tänka och omsätta så att "klassrum" (vad nu klassrum är idag) har möjlighet att bli dialogiska, tänka runt hur vi för sokratiska samtal och hur vi kan interagera med världen utanför utan att alltid kunna ta oss till andra platser. Världen är där vi är, via exempelvis Skype, Goolge Earth, YouTube, olika digitaliserade arkiv, Bambuser, Vimeo, Kahn Academy, UR...

Varför vill jag tänka högt runt debattartikeln i DN då?

Jo, för att jag blir glad av att läsa hur de digitala verktygen tar sin rättmätiga plats i utbildning, i skola, i det vi kallar klassrum som jag skulle vilja kalla "lärrum". I artilken så lyfts flera delar jag håller med om. Exempelvis:

"Datorn låter de tysta eleverna ta plats i klassrummet".
Att låta alla göra sin röst hörd, är att undervisa demokratiskt. Det är vad Dysthe menar är att lära sig lyssna till andras röster och att öva på att se ur andras perspektiv. 

"Vi kan inte promenera till Landsarkivet, men tack vare datorerna har vi nu tillgång till Riksarkivets digitala arkiv". 
Att ställa frågor och söka svar tillsammans med andra i lärrummet som är mer än ett klassrum med fyra fasta väggar.

"Datorn öppnar upp för samarbete och spridandet av goda exempel mellan lärare".
Ja, det gör det om några vågar gå före och visar på hur. Att dela kulturen lever och att vi slänger ut det grönögda monstret jante. Vi måste låta kollegor springa före, tillåta att vi går i fallgropar och andra har djupa startgroper då kan vi komma till höjdpunkter som skapar en bas för samarbete.

De längre citaten ovan är tagna ur DN debatt artikel av Henrik Tröst, 2015.04.20.

"Jag låter aldrig eleverna anteckna på datorn".

Här är jag inte överens med debattören. Jag vill mena att idag finns tekniken som ger alla möjlighet att välja sätt att skriva. IT står för Informations Teknologi och det innefattar allt från blyertspenna till tal-till-text funktioner.  Skriva är för mig ett sätt att tänka, för att sedan kunna samtala, debattera, dela sina bearbetade tankar. Så som jag gör nu i det här inlägget. Jag tänker med tangenters hjälp och sedan delar jag med andra. I detta fall de som vill läsa vad jag tänker. 

Jag går tillbaka till Olga Dysthe, som i sin bok "Det flerstämmiga klassrummet" (1996) vill uppmärksamma oss på att vi bör betrakta kommunikation inte enbart som en fråga vilken rör yttre kommunikation som handlar om relationer mellan människor. Utan även som en inre kommunikation, där vi kan lägga tonvikten på "skrivandets betydelse för att klargöra ens egna tankar". Dysthe menar att "skriva-för-att-lära" kan motiveras utifrån såväl en kognitiv utvecklingsståndpunkt som en interaktionistisk ståndpunkt.
Dysthes argument bygger bland annat på Goodys forskning. Dysthe refererar även till Street som framhåller att polariseringen mellan muntligt och skriftligt inte är till någon nytta, då det i verkligheten är en blandning som för kommunikationen någonstans.

Eftersom jag inte håller med debattören på punkten om att aldrig låta elever anteckna på dator, vill jag ge exempel på varför jag inte håller med. 

Olika för olika i olika sammanhang för olika syften.

Jag vill påstå att det är bra att variera sitt sätt att anteckna, att ges möjlighet att välja att sätt att skriva på efter behov och sammanhang som ger effekt på tänkandet och därmed lärandet (Gibbons) - olika vid olika tillfällen och olika för oss alla då vi är olika och behöver olika. Att anteckna eller skriva på olika sätt självklarhet idag. När verktygen finns kan vi välja, bara vi vet att vi har rätt att välja. Att skriva för hand, på tangenter, fota, skriva på ett foto, spela in ljud. spela in tal till text... olika för olika helt enkelt.

Jag är inte teknisk för fem öre #1

När jag har uppdrag med att föreläsa och hålla workshops i mitt egna företag Kasam Education, brukar jag berätta att jag är inte teknisk för fem öre. Det är sant.

Jag är inte ens intresserad av teknik.

Jag är intresserad av vad som går att åstadkomma, att göra med teknik för att det ska bidra till att underlätta vardagen, för att variera och förnya den metodik vi kan använda i undervisning och i vår vardag.

Jag är mer intresserad av att lösa problem, det vill säga att hitta möjligheter.

Idag tänkte jag berätta om en kanske något oväntad tangentbordslösning för att skriva på iPad.

En rastlös elev har ett löst tangentbord med hängande USB-sladd hen pysslar med hela tiden, fingrarna behöver motion som ger koncentration, så att säga. Eleven har även iPad i sitt skolarbete, men det blir inte så mycket text producerad när eleven ska skriva. Vid en observation i elevens klassrum, så kommer skrivbord på tal. -"Kan vi ha ett skrivbord till, ett som passar iPaden?" Tja, jag tänker att varför inte ta elevens älskade befintliga tangentbord och plugga in i iPaden. -"Går det?" - så klart att det går med lite fiffig lösning med en Lightning to USB Camera Adapter.

Det kan tyckas dyrt med priset, men om det inte fungerar att skriva på iPadens egna inbyggda skrivbord så är det en billig lösning om man har gamla datortangentbord tillhands. När det är ihopkopplat, ser det ut så här:

När man är en nöjd elev, kan skrivandet gå som en dans:

De som det passar för att skriva direkt på det inbyggda tangentbordet i iPaden gör det, de som kan ha ett trådlösttangentbord har det och andra har USB-lösningar.
Det är en fröjd att det går att göra olika för olika och jag är inte intresserad av teknik, bara lösningsfokuserad.

Nästan som konstnärer...

Som bekant för många som följer mig i sociala medier, twittrar jag som @ulrikajonson.
Jag brukar säga att twitter är mitt utökade kollegium, min skattkista och mitt dagliga universitet och det är verkligen ett forum för mig att plocka upp exempelvis idéer, ta dem och anpassa dem till den kontext jag befinner mig i. Så är det med det jag nu vill berätta, jag har plockat upp apparna och tips på verktyg i form av olika "pennor".

Efter BETT2015 har jag provat olika tekniker att måla, rita, skulptera i iPad och jag har fastnat för några saker som jag återkommer till mer än till andra.

En apparat, tre pennor och tre appar.

Det är något med att rita och måla i iPad som slår an något hos mig. Något om att det går att ändra i det oändliga, utan att det blir ett solkigt papper framför mig och även att jag behöver tänka igenom hur jag ska jobba steg för steg. Det blir en tydlig genomtänkt arbets struktur. Blanka ark för att testa, skissa, tänka med pennan eller penseln och planering i lager på lager när jag vill producera något jag vill uttrycka. (Tips på filmklipp där man jämför tre olika pennor , tips på pennan Jaja och tips på penseln Silstar).

På det här sättet vill jag ge dig tre exempel från min lilla "hemmatestverkstad".

Ritplatta: Alla pennor, penslar jag testat eller handens fingrar fungerar bra att rita och måla med resultatet kan bli allt du kan tänka. Här målas en bakgrund, som det sedan går att lägga till nya lager på.

Tayasaui Sketches: Alla pennor eller penslar med bidrag av handens fingrar fungerar bra att rita och måla med resultatet kan bli smått fantastiskt. Jag skissade lite på frihand och så här blev det, jag har ritat i lager på lager. Om du vill se hur man använder appen, har du ett tips på klipp här. Appen är gratis och finns som Pro version. Pro versionen kan du testa 1h helt gratis, för att se om det är något för dig innan du bestämmer dig för att köpa fullversionen. 

PictoBoldo: Här är använder du iPadens kamera för att ta en bild som du sedan kan ha som grund för att skapa en bild byggd av grönsaker och frukter á la Arcimboldo. Jag har testat själv och det var kul att se hur det går att använda loggor, porträtt att skapa på som ram för mitt verk. Min son testade också, men han skapade mer på frihand och då blev detta ett av alstren.

Utifrån vad jag redan beskrivit tänker jag tusen och en tankar om hur jag skulle kunna planera in dessa verktyg i min tematiska undervisning i skolan. "Måla som Rembrandt", "Skissa som Åberg", "Play with your food"... Massor av tankar dyker upp. Jag tänker att på det här sättet kan vi bli skapande i vår undervisning, variera och förnya arbetssättet och låta våra elever bli nästan som konstnärer...