Jag tänker att det inte blir lika svårt, lika frustrerande för oss som vuxna om vi klarar av att inte ta exempelvis ilska från en elev personligt. Alla har vi förmodligen någon gång upplevt att bli irriterad över någon annans beteende, trots att vi någonstans inom oss vet att beteendet är ett symptom på något annat - kanske på vår oförmåga att möta den andra individen i tid där den andre befinner just i stunden. Jag tänker att exempelvis ilska uppstår när det vi förväntar oss och det som vi får inte alls stämmer överens. I mitt sätt att tänka tar jag stöd av Kutscher: Ta reda på utgångsläget för eleven och erbjud stöd med det som inte fungerar i den stund det behövs, istället för att ge negativ återkoppling när det redan är för sent.
Kutcher beskriver det så här: "(...) Som vi konstaterat tidigare är den enkla sanningen att bestraffning sällan bidrar till att utveckla färdigheter hos barn med ADHD. Det beror på att många av dem har svårt att göra vad de lärt sig, inte svårt att lära sig vad de ska göra. Till exempel vet de redan att de ska komma förberedda till lektionerna. När vi väl inser att bestraffning inte fungerar kan vi i stället lindra verkningarna av deras funktionshinder genom att ge hjälp och stöd just när de behöver det - i stället för att ständigt konstatera att de ställt till det för sig igen. Någon måste stå vid de här barnens sida när det blir besvärligt." (ur: ADHD att leva utan bromsar, s. 117).
När jag nu i helgen återvänder till Kutchers texter för "sjuttielfte" gången, tänker jag: Det Kutcher beskriver är framgångsfaktorer i all undervisning och jag kopplar mina funderingar direkt till Skolinspektionens sammanställning av forskningsresultat "Framgång i undervisningen" samt till Hatties Visible Learning ---> se SKL´s sammanfattning .
Foto: Ulrika Jonson
Kutcher skriver exempelvis om tydligt ledarskap, goda relationer mellan lärare, elev och vårdnadshavare. Vidare skriver han om att sätta upp tydliga, korta utvärderingsbara mål för undervisningen och lärandet samt om uppföljning och att beskrivningar av karaktären orsak-verkan sammanhang bör kommuniceras.
I sin rapport skriver Skolinspektionen om lärarens kompetens, förmåga och engagemang. De skriver så här: "Framgångsrika lärare har goda ämneskunskaper och god didaktisk kompetens och förmåga att balansera dessa så att de skapar ett sammanhang och en röd tråd för elevens lärande (...) De kan anpassa innehåll och metod i undervisningen efter både elevernas förutsättningar och den givna situationen och har tillgång till en bred arsenal av metoder och verktyg att använda i sitt arbete. Vidare är framgångsrika lärare tveklöst ledare i klassrummet" (s.7).
Skolinspektionen tar även upp att framgångsrika lärare: motiverar eleverna genom att ändamålsenliga förväntningar på dem och samtidigt koppla undervisningen till elevernas egna erfarenheter.
Den studie Hattie sammanställt, har sedan Håkansson sammanfattat och SKL har givit ut sammanfattningen. Det är samma anda som beskrivs i denna skrift: "Lärarnas pedagogiska skicklighet och deras återkoppling till eleverna är centralt för elevernas skolresultat". Vidare beskriver de lärarens pedagogiskt förmåga, elevernas kunskap om och förståelse för uppsatta mål, återkoppling eller formativ bedömning för att eleven ska ges verktyg för att kunna utveckla sin förmågor och många fler viktiga punkter.
I mitt tänkande kopplar jag ihop Kutchers beskrivningar om hur vi i skolan kan arbeta framgångsrikt med elever som har fokusproblematik med såväl Skolinspektionens rapport som Håkanssons sammanfattning av Visible Learning.
Bromsar och stödstrukturer kan i mitt sätt att tänka gå hand i hand. Kanske är det liknande mekanismer vi kan använda oss av för att ge förutsättningar till en god lärmiljö för alla, oavsett hur vi är konstituerade. Jag tänker att vi alla behöver få stöd, uppmuntran, framåtsyftande återkoppling, att få befinna sig på sin potentiella utvecklingsnivå, tydlighet för struktur, arbetsro...
Just idag känner jag mig stärkt i min tro på att alla elever ges goda möjligheter att utvecklas utifrån sin potential här och nu.
