fredag 12 augusti 2016

Hur gör jag...

Om jag upplever att jag har funderingar och tankar kanske oro över något i min undervisning, kan jag ta stöd av kollegor. Vad är det som jag upplever vara svårt i min undervisning, vad är det som väcker tankar? Observera för att se vad som är svårt, ge stöd till att utveckla undervisningen, om det är svårt behöver även vi lärare öva. Det kan vara så att fler ögon ser mer, att någon annan ser ur ett annat perspektiv på undervisningen jag bedriver och kan ställa de frågor, ha ett gemensamt samtal som på lite sikt kan leda till utveckling av min undervisning. Personligen upplever jag att det är intressant att lyssna efter det jag inte hör och titta efter det som inte syns, för att sedan lyfta det i samtal.



Carol Dweck pratar om "not yet", jag tänker att det gäller oss alla oavsett vem vi är eller i vilket uppdrag vi verkar. Alla behöver öva för att kunna sedan. Titta gärna på Dweck i Kraften i att tro att du kan bli bättre.

Varför skriver jag det här?

Jag skrev tidigare om att vara underkänd, lite om styrdokument och om bedömning samt undantagsbestämmelsen. Jag fick en oerhörd repsons på inlägget. Det är ju kul men...
Jag vill påverka, jag påverka hur:et till att utveckla undervisning. Jag har i uppdrag att störa och beröra, stödja, utveckla, utmana och samtala samt att titta på undervisning för att sedan beskriva det jag sett och samtala runt det. Inte att komma med färdiga lösningar, utan att i samtalet stödja kollegor till komma fram till sina sätt, lösningar , sitt hur. Att koppla till styrdokumenten blir ett sätt att koppla ihop görandet med det som beskriver vad uppdraget är i skola.

Efter inlägget om "underkänd" som utgångspunkt, fick jag frågor om hur.et. Det fick mig att vilja berätta om hur jag vill arbeta för att utveckla undervisningen och hur vi kan stödja varandra, få syn på vår undervisning och utvecklas som ledare i klassrummet.

Nu vill jag berätta om mitt hur. Vad jag tänker kan stödja till att utveckla undervisningen så att fler elever når kunskapsmålen. Det jag skriver har ingen inbördes ordning.
Jag arbetar med;
  • Observationen - som beskrivs i filmklippet med Marcus Samuelsson, professor i pedagogik
  • Bygga relationer
  • Samtala - att ha ett på observationen efterföljande kvalitativt samtal
  • Att lärare som undervisar skriver pedagogisk kartläggning som sedan samtalas. För mig är det inte själva kartläggningen som är viktig, det är att vi lärare skriver ned hur vi tänker, gör och vad vi uppfattar. Att sedan ha samtal runt det vi lärare skrivit och tillsammans, sedan vända och vrida på innehållet kan ge oerhört många nya infallsvinklar när någon annan läser och tänker högt runt kartläggningen. Informationen till hur vi kan förändra finns i den text vi skrivit. I samtalet kommer oftast pedagogerna fram till sina egna lösningar.
  • Täta uppföljningar med vårdnadshavare
  • Täta uppföljningar med lärteam, lärarlag
  • Kontakter med andra instanser utanför skolan som kommer i kontakt med våra elever. Förutsatt att vårdnadshavarna är med på det och gärna även med. Det jag upplever som bra är när föräldrar vill ha oss i skolan med i dessa kontakter
  • Utvärdering och analys
  • Att filma sig själv, att sedan titta på sin undervisning. Om man är redo för det titta på det man filmat tillsammans med en kollega - gör det! Det ger mängder av nya reflektioner.
  • Att använda motiverande samtal och tänka i KaSAM (Känsla av sammanhang läs Antonovsky)
  • Att använda informationsteknologi som kompensatoriska hjälpmedel och det för alla elever
  • Att göra de små medarbetarna, eleverna, delaktiga i arbetet som berör just dem
Mitt mantra enligt lärare jag arbetat tillsammans med är; Håll i, håll ut och utvärdera innan förändring.

Lyssna gärna på ett samtal jag haft förmånen att föra med Barbro Johansson, Stockholms Universitet. Hon har gjort en avhandling om att eleverna måste vara delaktiga i insatser, åtgärder i skolan annars blir de verkningslösa.

Det vi kan förändra är hur vi själva gör, hur vi bemöter våra elever, hur vi gör våra genomgångar, hur vi lägger upp vår undervisning, vilket innehåll vår undervisning har och då baserat på läroplanen såklart, hur vi startar och avslutar lektioner och skoldagar eller arbetsteman och olika moment.
Det vi kan förändra är oss själva och hur vi gör. Jag är oerhört medveten om att jag, personligen, inte har lösningarna - de kommer vi gemensamt fram till i vårt strukturerade kvalitetsarbete, i våra kvalitativa samtal och via kollegialt delade erfarenheter.

Det är mitt hur just nu - det kommer förmodligen att se annorlunda ut inom kort, då det enda jag kan förändra är hur jag gör.

Jag delar med mig av litteraturtips som jag upplever stödjer mig i mitt hur. Varsågod!



tisdag 9 augusti 2016

Underkänd...

Underkänd - så stod det på besiktningsprotokollet för min bil...
Underkänd - kortfattat, kantigt, hårt...
Underkänd - jag som arbetat många timmar med våra båda bilar, bytt spruckna vindrutor på glasverkstad, fixat nya däck, sett över motorutrymmen, städat, tvättat, bytt sådant som man bör byta och kollat sådant man bör kolla... båda bilarna går som Schweiziska klockors urverk: toppenbra!

Ändå var min bil underkänd...
Ett så oerhört laddat ord...

För mig som personen Ulrika var det en djup avgrund och jag gjorde snabbt ett övervägande därefter åkte jag direkt till en verkstad och bokade in en tid för att åtgärda det som gjort min bil underkänd. Hade jag vetat om att det var något knas med bilen, hade jag satt in åtgärder via verkstad innan besiktningen genomfördes och redan innan domen UNDERKÄND var ett faktum.

För mig som läraren Ulrika var kopplingarna till skolstart solklara - ingen elev ska behöva uppleva att vara benämnd, bedömd som underkänd. Om någon vecka kommer eleverna tillbaka till skolan efter sommaruppehållet, de ska börja jobba tillsammans med oss pedagoger, vi som ska ge förutsättningar för att eleverna ska nå målen. Vi ska begagna oss av formativ bedöming, ge återkoppling, följa upp, gå bredvid och leda. Det är vad ordet pedagog står för: att leda.

Vad vill jag säga?
Gör lärandet synligt, ge stöd om det krävs, se människan, arbeta tillsammans små och stora medarbetare och det i förebyggande syfte. Det är inte vad man är, utan vad man kan bli som är storheten i lärandet. Jag tar stöd i Läroplanens kapitel 1 och 2 samt i Skollagen för att underkänd ska inte behöva finnas.  "Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (...) sid.8 Lgr11 - jag kan välja att skriva flera citat ur läroplanen men gör det inte - du som läser vet själv vad jag menar. Skolagen 3 kap 3§: "Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål (...) sid. 27. Även i Skollagen går det att fortsätta att citera, men jag gör det inte. Jag kan gå in på bedömning, medbedömning och verktyg för lärande, bedömning och betyg och undantagsbestämmelsen (ta del av Elever med funktionsnedsättningar och betyg) - men jag håller mig till att önska att undervisningen görs begriplig för eleverna, att vi lärare verkligen lägger oss vinn om att checka av att eleverna förstår, att de är med.

Jag ser fram emot ett spännande verksamhetsår med utmaningar, samtal och möten med små och stora medarbetare om utveckling, lärande och vad vi kan hjälpas åt att göra för att alla elever ska växa, känna sig sedda, lära och utvecklas i grupp och som individer.

Jag går in i ett nytt skolår med glädje - vem vet, vi ses kanske under hösten - tills dess ha en skön skolstart!


tisdag 16 februari 2016

Kreativitet, skapande och teknik

Hemma hos mig har alla tillgång till någon form av tekniskpryl, en eller flera. Jag tänker att vi egentligen inte är speciellt intresserade av själva tekniken utan mer utav vad vi kan använda den till. Tekniken anpassas efter vad vi vill använda till och beroende på i vilket sammanhang vi vill använda den. Det kan vara att styra hemmet digitalt platsoberoende bara för att testa, det kan vara att kommunicera med varandra plats- och tidsoberoende för att det är effektivt och tillgängligt, det kan vara att vi vill ha ett självbevattningssystem, att få en pryl i ett system att "lira" med en pryl i ett annat system, att få en robot att bete sig som vi tänkt, att skapa en server för något någon vill göra av en Raspberry PI eller en ... tja, eller att få en sak som varit trasig att helt enkelt fungera igen. Kreativa lösningar som måste testas.

En familjemedlem blir inspirerad att göra saker som förstärker en pryl och gör det med limpistol, kartong, tejp, träbitar, toarullar, skokartong, sax. förstoringsglas... och en smarttelefon. Prylar man kan köpa, javisst och som man faktiskt kan klura ut hur de fungerar och göra en egen.

För ett par somrar sedan blev det en högtalare av toa- och hushållsrullar.



Idag blev en projektor av en skokartong, ett förstoringsglas, en träkloss och en upp och ned vänd smartphone.



Jag önskar att skapande, kreativitet, teknik <3 kunskap="" l="" rande="" skola.="">


För att koppla till Lgr11 och Skolans värdegrund och uppdrag:
"Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse föra att eleverna ska tillägna sig kunskaper".

söndag 14 februari 2016

Tillgänglig text?

Det var ett tag sedan blogglusten föll in - det har den gjort idag. Varför?

Jo, jag får en del frågor via olika sociala medier från personer som känner mig, som träffat mig, som jobbat eller jobbar tillsammans med mig eller som följer min profil på exempelvis twitter. Idag kom en fråga som tände min känsla för demokrati. Att kunna söka efter boktitlar på ett tillgängligt sätt via Legimus. För dig som inte vet vad Legimus är, så är det ett talboksbibliotek. Talböcker är något som den som har en läsfunktionsnedsättning har rätt att använda och det gör man via ett personligt talbokskonto. Ett sådant konto kan en privatperson få genom sitt bibliotek förutsatt att det finns en talboksregistrator. Man bokar ett besök med talboksreigtrator på biblioteket och denne skapar ett talbokskontot samt visar på hur det fungerar (se Använda Legimus). Fråga på ditt bibliotek om detta! Att få text tillgänglig är en demokratiskfråga - att kunna ta del av text  idag, upplever jag är ett krav om man ska kunna fungera som likvärdig samhällsmedborgare. En demokratiskfråga med andra ord. Det var bakgrunden till att jag fick blogglust. 

Frågan som ställdes och vår konversation såg ut som följer:

-"Hej Ulrika! Vet du om det går att ställa om talsyntes när en söker efter en bok i Legimus? Vore väldigt bra."

-"Hur menar du att du vill göra?"

-"Jo, jag tänkte att när en söker i Legimus efter en särskild bok vore det suveränt om bokstäverna en skriver ljudas och att titeln eller författaren läses upp. Förstår du vad jag menar?"

-"Aha - vänta lite!"

Så här var mitt svar:
  • Det går delvis
  • Gå in på Inställningar (ikonen med kugghjulet) i din iPhone eller iPad
  • Gå till Allmänt
  • Gå sedan till Hjälpmedel
  • Scrolla sen till funktionen tal och se till att det ser ut som på bilden nedan

Den inställningen du nu gjort via Inställningar, behöver du bara göra en gång.

För att använda inställningen i Legimus, gör du så här.


Öppna appen Legimus som du är inloggad i med dina inloggningsuppgifter. Du duttar på förstoringsglaset (bild 1) och skriver in det du söker efter (i mitt fall en boktitel bild 2).

Bild 1...--->




Om du sedan markerar det du skrivit in i sökfältet (bild 3) och duttar på pilen  så kommer en ny meny upp (bild 4) och där kan du dutta på läs upp. Voilá, texten du skrivit läses upp!





De flesta vet säkert att detta går att använda - men ibland glömmer man bort och behöver på påmind.

Härlig läsning på Er alla talboksläsare!

onsdag 30 september 2015

Att säga tack och checka ut

Efter tjugo års anställning i Södertälje kommun är det dags för mig att gå vidare till nya utmaningar. Det har varit tjugo utvecklade, intressanta, spännande och lärorika år. 1995 kom jag vandrandes till Södertälje kommun från en annan kommun. Jag kom från att ha undervisat på högstadiet till att ta mig an en årskurs 1 på skola. Jag är glad och tacksam över alla möten jag har fått uppleva genom mina jobb som lärare på flera skolor och som specialpedagog på skolor och på Skoldatateket. Jag har arbetat som skolutvecklare för IT och specialpedagogik på Pedagogiskt centrum (som jag också fick ynnesten att vara med och bygga upp) och på kommunens Resurscentrum. Jag har tänkt ut, drivit och dokumenterat skriva sig till läsning projektet Write to Read med iPads.

Mina sista uppdrag i kommunen har varit som specialpedagog på Vallaskolan, där jag även haft det kommunövergipande uppdraget att utveckla ett praktiknära Skoldatatek. Under åren i Södertälje har jag hela tiden arbetat med IT i lärandet. På den skola jag kom till först, drog jag till och med nätverkskablarna i huvudbyggnaden och skruvat datorer med minnen med mera i källaren. Jag har varit med i ITiS och andra teknikprojekt. En del blogginlägg har det blivit bland annat på e-mentorerna på spaning tillsammans med kollegorna på Pedagogiskt centrum. Utanför mitt arbete är tiden fylld med massor av annat skoj som exempelvis Skolappar, Pinterest och sedan i våras #möjlighetsmästarna en minipod i samtalsform med personer som gör det nästintill omöjliga möjligt. Jag har även fått vara en del av att dra igång programmeringsprojket med F-klassen på Vallaskolan samt att bidra till uppstarten på enheten av innovationsprojektet Makerskola samt arbetat aktivt med lärmiljön där kognitionshjälpmedel och perceptionsanering är två inslag. Detta bara för att nämna något av det som blivit av alla underbara möten med små och stora medarbetare.

Jag vill sammanfatta mina tjugo fantastiska Södertäljelärarår med att ge något som kan göra avtryck.

Ett avtryck är att jag fick äran att vara pristagare i 2014 års upplaga av Guldäpplet - ett lärarstipendium till lärare som förnyar lärandet med stöd av IT i sin egen undervisning, arbetar för att inkludera alla elever och som inspirerar elever och kollegor i ett lokalt, kommunalt och gärna även nationellt verksamhetsfält.


Ett annat går det att ta del av från söndagen den 4 oktober 2015 kl:16.30 via UR Kunskapskanalen #Lärlabbet Tema: Specialpedagogik - Teknikstöd. Det får bli mitt sätt att säga tack, jag är glad att våra vägar möttes Södertälje - nu checkar jag ut!

lördag 27 juni 2015

Reflektion runt ett uppdrag

För en dryg vecka sedan gick jag på ferier från mitt arbete på en av alla grundskolor i vårt land. Jag gick precis som många av mina kollegor, nära och perifera, på ledighet från ett uppdrag som de flesta är överens om att det behövs: uppdraget att vara lärare.

Bild från vägen till min arbetsplats

När jag nu börjat landa tankar efter ett läsår så funderar jag över att skolan alltid finns med i nästan alla samtal jag involveras i, både i tjänsten och privat. Jag fascineras av att skolan alltid finns med mig. Den fanns innan jag gick i den, den fanns när jag gick i den, den fanns när jag lämnade den som elev och den fanns när jag blev anställd som lärare och den finns kvar. Jag vill påstå att skolan kommer att finnas, så som vi i allmänhet tänker oss skola, i överskådlig framtid: En byggnad med väggar, fönster, möbler, material efter vad vi ska arbeta med, personal och elever. Skolan finns med mig i mer än tid. Jag har visst valt ett yrke, en profession som är publik. Inte bara för de som min egentliga anställning och görande påverkar direkt, eleverna, och deras vårdnadshavare utan många, många fler utanför den sfären. Alla är på något sätt berörda av skola. Hela samhället berörs av skolan, den är lite helig är den inte? Ända tills det ska debatteras, när media som också är en del av samhällsapparaten drar i en tråd och reaktionerna låter inte vänta på sig. Inte konstigt då vi har alla en egen bild av vad skola är. Jag tänker att skolan är så viktig för oss som del av samhällsstrukturen att den behöver få vara allas på något vis. Den påverkar oss alla, på olika sätt i olika tider i livet. 

Uppdraget som lärare kan vara svårt att balansera. Uppdraget? Ja, det är faktiskt ett väl beskrivet uppdrag vi lärare har. Det står beskrivet i läroplanen i huvudsak. Sedan har de flesta sin arbetsbeskrivning, tydlig eller mer diffus, hur uppdraget ska drivas på just den skolenhet man som lärare är anställd vid och vad som förväntas av personalen på just den skolenheten. Vi har ett uppdrag att leda unga människor till lärande så att de kan utveckla förmågor och kunskaper för att kunna delta i samhällslivet. I läroplanen står det exemplevis:

Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skola ska också främja aktning för varje människas egenvärde ovh respekt för vår gemensamma miljö ( ... ) Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet (ur Lgr11 kap 1: Grundläggande värden).
Redan i detta inledande stycke beskrivs uppdraget, enkelt men tydligt. Jag vet att en del som känner till mig, kanske träffat mig eller eventuellt lyssnat på mig eller på något sätt tagit del av mina tankar tidigare vet att jag lyfter det vi kan kalla en skola för alla oavsett vem du är och hur du är konstituerad. Det brukar man kalla inkludering. Att vara inkluderad är att vara medtagen i ett sammanhang och att få vara den man är och lära utifrån sina egna förutsättningar. Jag vill hävda att det är miljön jag befinner mig i som avgör om jag är funktionshindrad eller ej. I samma ögonblick som vi sagt: Hur ska vi inkludera x? vill jag mena att vi har exkluderat densamma för i vårt uppdrag så står det redan att vi ska främja alla elevers utveckling och lust att lära. Det är även så att vi lärare via den utbildning vi ska bedriva ska förmedla respekt för de mänskliga rättigheterna. Hur gör vi det om vi inte utgår ifrån att alla elever är våra elever? Varför skriver jag det här? Jo för att jag förundras över hur jag ibland fått höra att elev x eller z inte går att undervisa, det är en omöjlig unge på alla sätt och vis. Någon annan måste ta hand om x eller z så att det går att bedriva undervisning här. Det förundrar mig hur det är möjligt att lärare med ett uppdrag där vi ska främja aktning för varje människas egenvärde, kan säga att x eller z inte går att undervisa. Det kan vara svårt, självfallet. Det kan vara tålamodsprövande, ja så klart. Det kan tvinga mig som lärare att ändra på mitt sätt att bemöta och undervisa... jag tänker att om vi lärare ska ge oss själva möjligheten att utföra vårt uppdrag i en skola som funnits, finns och kommer att finnas på något sätt behöver vi lyfta på locket till oss själva och ta oss en tankeställare till hur vi vill bemöta alla elever, hur vi planerar vår undervisning utifrån den elevsammansättning vi möter i vårt arbete, hur vi utvärderar oss själva och hur vi lyckats med en undervisningsansats. Vad gjorde vi som fungerade, varför fungerade det, hur tar vi vara på det som fungerade idag till en annan gång? Egentligen är det inga konstigheter. Det är att arbeta systematiskt med sig själv eller med kollegor utifrån det uppdrag i vårt arbete vi har blivit anställda att utföra. Vi lärare kommer att finnas kvar i vår tjänst och vi kommer att kunna göra samma igen eller på ett annat sätt. Eleverna går vidare, de har inte samma möjlighet att prova igen.

Tweet från @johfam under mitt Guldäppleseminarium på BETT2014
I arbetet med att förändra hur vi lärare bemöter, lägger upp vår undervisning för att bättre matcha våra elevgrupper - kommer jag in på Skolverkets allmänna råd för extra anpassningar och särskilt stöd. Under året som passerat har det varit ett av mina uppdrag att arbeta in den process jag upplever att Skolverket vill få oss lärare att arbeta med: Kartläggning för att kunna göra en analys av vad vi behöver förändra för att eleverna ska kunna få den undervisning de ska ges. En ibland knivig uppgift är att samtala förutsättningslöst om en undervisningssituation. Det kan upplevas olika beroende på vem vi är, i vilken kontext vi befinner oss, i vilken typ av skolorganisation och sinnesstämning - så klart. Jag vill ändå påstå att det är här vi kan påverka, utveckla oss själva. Vi behöver granska det vi gör, vända och vrida på hur det blev och klura ut vad vi kan vicka på i vårt eget sätt att exempelvis bemöta en liten medarbetare eller hitta det sätt som den mellanstora medarbetaren läser bäst på och kunna erbjuda det på sätt så att läsningen blir lustfylld och utvecklas. Vi behöver granska oss själva och även se vad vi inte gör. Det är förmodligen det mest intressanta. Jag vill mena att nyckeln är att vara modig och titta på sin egen undervisning och sitt eget sätt att bemöta elever.

Elever kommer och elever går, de har alla samma rätt till att finna sin unika egenart för att kunna delta i samhällslivet med respekt för de mänskliga rättigheterna. Eleverna är här och nu. Hur tänker du?

Bild från BETT2014

måndag 1 juni 2015

Fritids är Makerspace

För mig är fritids Makerspace.

Fritids är en plats för fritid, en plats som ge möjlighet för våra barn att utveckla förmågor de behöver för att lära. I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 står det i första kapitlet om vårt gemensamma uppdrag i Skolans värdegrund och uppdrag (s.9):

"En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap."

Fritids som makerspace
IKT-labbet har gästat fritids vid skolan där jag arbetar. Det har varit intressanta besök att följa, att träffa vuxna och barn för att visa på vad som är möjligt. På fritids finns det mängder av pyssel, tillfällen till att samarbeta, befästa teoretiska kunskaper i vardagen i det vi gör. Det krävs en del samarbete för att bygga en koja i skogen, det krävs en hel del problemlösning för att få kojan att hålla, att förlägga den till en klok plats att bygga den på... Det krävs en hel del koncentrations - och tankeförmåga för att få en robot att bete sig som man tänkt sig. Vad är det som gör att vattnet stannar kvar i vallgraven? Hur fungerar det egentligen att skanna en person för att sedan skriva ut den i en 3D-skrivare? Varför fungerar touchfunktionen på en mobiltelefon med ett visst membran innanför skärmen men inte utan?


Vi vill sy. Vi vill bygga lego. Vi vill hoppa hopprep. Vi vill ta reda på hur xxx fungerar. Jag vill göra ett spel. Vi vill bygga en robotarm som kan... Att se vad barnen har för intresse och låta fritiden ta vara på det på Makerspace fritids.



Vad har vi Vallas Bullerbyn? Nu kör vi Makerspace fritids med stöd av IKT-labbet!