söndag 15 oktober 2017

Lärarinspiration för specialpedagoger

Onsdagen den 18 oktober gästar jag Tekniska museet och Mega Mind – ses vi där?




söndag 24 september 2017

Skolans stora resursslöseri



Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.


Skolans stora resursslöseri


Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar
I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.


Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.


Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen
Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.


I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagoger inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.


Skollagen brister i röd tråd
Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.


Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.


Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö
I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.


Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.


Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå
Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg
Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm
Malin Larsson, specialpedagog Stockholm
Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm
Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm


Följ Specialpedagoger för skolutveckling på Facebook.

lördag 29 april 2017

Skanna, läsa och översätta

Det var ett tag sedan jag delade mig av favoritappar som jag upplever är enkla att hantera och som kan vara ett effektivt stöd vid läsning och översättning av texter. Effektivt stöd blir det om man vet hur och när man ska använda de verktyg som står tillbuds.

Att läsa och förstå vad man läser är A & O i många sammanhang – i skola och utbildning vill jag påstå att det är bärande för lärandet. En del läser med ögonen, en del med ögonen och öronen och andra med fingrarna. Att läsa tryckt text med ögonen utesluter inte att det kan förstärkas med stöd av digital teknik. Att översätta text kan såklart bidra till att öka förståelse av innehåll för olika personer av olika skäl – olika har olika behov.

Idag delar med mig av ett par favoriter: Prizmo Go - samla in text direkt och Skanner & Översättare+

Prizmo Go

Prismo Go är verkligen direkt. Så här går du tillväga för att skanna text och få den uppläst:

  • Öppna appen
  • Rikta det kamerafönster som öppnar sig mot den text du vill "skanna" 
  • Fönstret "Hittar text..." – det vill säga försöker att identifiera texten fotar den text du vill ha uppläst
  • När du har "linjer"(blåa streck) under de rader i texten du vill ha skannat – tar du en "bild"
  • Appen "känner igen text" och du får upp två fönster i appen på din skärm. En skärm med bilden och en med den skannade texten (bild 1)
  • Välj språk i menyn längst ned i appens fönster – jag hade en text på svenska, jag valde svenska (bild 2)
  • Sedan valde jag "Läsare" i menyn och duttade på playikonen (bild 3)


Om jag jämför denna app med Prizmo – är min upplevelse att den är mer direkt i stunden och enklare att använda.

Skanner och Översättare+

Skanner och Översättare+ ett enkelt sätt att översätta texter i stunden.  Så här går du tillväga för att skanna text, översätta och få texten uppläst: 

  • Öppna appen
  • Rikta det kamerafönster som öppnar sig mot den text du vill "skanna"
  • I kamerafönstret tar du en bild av den valda texten
  • När du tagit en bild, frågar appen om du ska "Ta om" eller "Använd bild" – välj beroende på om du är nöjd eller ej
  • Om du duttar använd, kommer du till "Crop meny", beskära textytan
  • Beskär och välj det språktexten har på ikonen med flaggan
  • Gå vidare
  • Nu kommer ett fönster upp med två delar, den ena med den svenska texten och den andra är i nuläget tom. Mellan dessa finns ett fält med en flagga till vänster (svenskflagga i detta fall), i mitten en symbol för översättning och till höger en ytterligare flagga som symboliserar det språk jag vill översätta till. Flaggorna är "duttbara" och där väljer man målspråk
  • När du valt målspråk att översätta till, dutta på mitten ikonen "Översätt" och appen bearbetar texten och översätter den samt öppnar ett fönster med texten översatt under menyn i mitten av skärmen
  • Dutta på Röstikonen i menyn längst ned i appen
  • Du får upp frågan "Vilken text vill du höra?" Om du väljer "Erkänd" får du höra texten på den språk du skannade via original texten. Om du väljer "Översatt" får du höra texten som appen översatt åt dig

Om jag jämför denna app med en annan favoritapp för översättning  iTranslate Voice , upplever jag att iTranslate är funktionell för att slå upp ord och korta fraser och Skanner och Översättare+ är mest funktionell för att snabbt översätta längre texter i.

iTranslate Voice


fredag 12 augusti 2016

Hur gör jag...

Om jag upplever att jag har funderingar och tankar kanske oro över något i min undervisning, kan jag ta stöd av kollegor. Vad är det som jag upplever vara svårt i min undervisning, vad är det som väcker tankar? Observera för att se vad som är svårt, ge stöd till att utveckla undervisningen, om det är svårt behöver även vi lärare öva. Det kan vara så att fler ögon ser mer, att någon annan ser ur ett annat perspektiv på undervisningen jag bedriver och kan ställa de frågor, ha ett gemensamt samtal som på lite sikt kan leda till utveckling av min undervisning. Personligen upplever jag att det är intressant att lyssna efter det jag inte hör och titta efter det som inte syns, för att sedan lyfta det i samtal.



Carol Dweck pratar om "not yet", jag tänker att det gäller oss alla oavsett vem vi är eller i vilket uppdrag vi verkar. Alla behöver öva för att kunna sedan. Titta gärna på Dweck i Kraften i att tro att du kan bli bättre.

Varför skriver jag det här?

Jag skrev tidigare om att vara underkänd, lite om styrdokument och om bedömning samt undantagsbestämmelsen. Jag fick en oerhörd repsons på inlägget. Det är ju kul men...
Jag vill påverka, jag påverka hur:et till att utveckla undervisning. Jag har i uppdrag att störa och beröra, stödja, utveckla, utmana och samtala samt att titta på undervisning för att sedan beskriva det jag sett och samtala runt det. Inte att komma med färdiga lösningar, utan att i samtalet stödja kollegor till komma fram till sina sätt, lösningar , sitt hur. Att koppla till styrdokumenten blir ett sätt att koppla ihop görandet med det som beskriver vad uppdraget är i skola.

Efter inlägget om "underkänd" som utgångspunkt, fick jag frågor om hur.et. Det fick mig att vilja berätta om hur jag vill arbeta för att utveckla undervisningen och hur vi kan stödja varandra, få syn på vår undervisning och utvecklas som ledare i klassrummet.

Nu vill jag berätta om mitt hur. Vad jag tänker kan stödja till att utveckla undervisningen så att fler elever når kunskapsmålen. Det jag skriver har ingen inbördes ordning.
Jag arbetar med;
  • Observationen - som beskrivs i filmklippet med Marcus Samuelsson, professor i pedagogik
  • Bygga relationer
  • Samtala - att ha ett på observationen efterföljande kvalitativt samtal
  • Att lärare som undervisar skriver pedagogisk kartläggning som sedan samtalas. För mig är det inte själva kartläggningen som är viktig, det är att vi lärare skriver ned hur vi tänker, gör och vad vi uppfattar. Att sedan ha samtal runt det vi lärare skrivit och tillsammans, sedan vända och vrida på innehållet kan ge oerhört många nya infallsvinklar när någon annan läser och tänker högt runt kartläggningen. Informationen till hur vi kan förändra finns i den text vi skrivit. I samtalet kommer oftast pedagogerna fram till sina egna lösningar.
  • Täta uppföljningar med vårdnadshavare
  • Täta uppföljningar med lärteam, lärarlag
  • Kontakter med andra instanser utanför skolan som kommer i kontakt med våra elever. Förutsatt att vårdnadshavarna är med på det och gärna även med. Det jag upplever som bra är när föräldrar vill ha oss i skolan med i dessa kontakter
  • Utvärdering och analys
  • Att filma sig själv, att sedan titta på sin undervisning. Om man är redo för det titta på det man filmat tillsammans med en kollega - gör det! Det ger mängder av nya reflektioner.
  • Att använda motiverande samtal och tänka i KaSAM (Känsla av sammanhang läs Antonovsky)
  • Att använda informationsteknologi som kompensatoriska hjälpmedel och det för alla elever
  • Att göra de små medarbetarna, eleverna, delaktiga i arbetet som berör just dem
Mitt mantra enligt lärare jag arbetat tillsammans med är; Håll i, håll ut och utvärdera innan förändring.

Lyssna gärna på ett samtal jag haft förmånen att föra med Barbro Johansson, Stockholms Universitet. Hon har gjort en avhandling om att eleverna måste vara delaktiga i insatser, åtgärder i skolan annars blir de verkningslösa.

Det vi kan förändra är hur vi själva gör, hur vi bemöter våra elever, hur vi gör våra genomgångar, hur vi lägger upp vår undervisning, vilket innehåll vår undervisning har och då baserat på läroplanen såklart, hur vi startar och avslutar lektioner och skoldagar eller arbetsteman och olika moment.
Det vi kan förändra är oss själva och hur vi gör. Jag är oerhört medveten om att jag, personligen, inte har lösningarna - de kommer vi gemensamt fram till i vårt strukturerade kvalitetsarbete, i våra kvalitativa samtal och via kollegialt delade erfarenheter.

Det är mitt hur just nu - det kommer förmodligen att se annorlunda ut inom kort, då det enda jag kan förändra är hur jag gör.

Jag delar med mig av litteraturtips som jag upplever stödjer mig i mitt hur. Varsågod!



tisdag 9 augusti 2016

Underkänd...

Underkänd - så stod det på besiktningsprotokollet för min bil...
Underkänd - kortfattat, kantigt, hårt...
Underkänd - jag som arbetat många timmar med våra båda bilar, bytt spruckna vindrutor på glasverkstad, fixat nya däck, sett över motorutrymmen, städat, tvättat, bytt sådant som man bör byta och kollat sådant man bör kolla... båda bilarna går som Schweiziska klockors urverk: toppenbra!

Ändå var min bil underkänd...
Ett så oerhört laddat ord...

För mig som personen Ulrika var det en djup avgrund och jag gjorde snabbt ett övervägande därefter åkte jag direkt till en verkstad och bokade in en tid för att åtgärda det som gjort min bil underkänd. Hade jag vetat om att det var något knas med bilen, hade jag satt in åtgärder via verkstad innan besiktningen genomfördes och redan innan domen UNDERKÄND var ett faktum.

För mig som läraren Ulrika var kopplingarna till skolstart solklara - ingen elev ska behöva uppleva att vara benämnd, bedömd som underkänd. Om någon vecka kommer eleverna tillbaka till skolan efter sommaruppehållet, de ska börja jobba tillsammans med oss pedagoger, vi som ska ge förutsättningar för att eleverna ska nå målen. Vi ska begagna oss av formativ bedöming, ge återkoppling, följa upp, gå bredvid och leda. Det är vad ordet pedagog står för: att leda.

Vad vill jag säga?
Gör lärandet synligt, ge stöd om det krävs, se människan, arbeta tillsammans små och stora medarbetare och det i förebyggande syfte. Det är inte vad man är, utan vad man kan bli som är storheten i lärandet. Jag tar stöd i Läroplanens kapitel 1 och 2 samt i Skollagen för att underkänd ska inte behöva finnas.  "Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (...) sid.8 Lgr11 - jag kan välja att skriva flera citat ur läroplanen men gör det inte - du som läser vet själv vad jag menar. Skolagen 3 kap 3§: "Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål (...) sid. 27. Även i Skollagen går det att fortsätta att citera, men jag gör det inte. Jag kan gå in på bedömning, medbedömning och verktyg för lärande, bedömning och betyg och undantagsbestämmelsen (ta del av Elever med funktionsnedsättningar och betyg) - men jag håller mig till att önska att undervisningen görs begriplig för eleverna, att vi lärare verkligen lägger oss vinn om att checka av att eleverna förstår, att de är med.

Jag ser fram emot ett spännande verksamhetsår med utmaningar, samtal och möten med små och stora medarbetare om utveckling, lärande och vad vi kan hjälpas åt att göra för att alla elever ska växa, känna sig sedda, lära och utvecklas i grupp och som individer.

Jag går in i ett nytt skolår med glädje - vem vet, vi ses kanske under hösten - tills dess ha en skön skolstart!


tisdag 16 februari 2016

Kreativitet, skapande och teknik

Hemma hos mig har alla tillgång till någon form av tekniskpryl, en eller flera. Jag tänker att vi egentligen inte är speciellt intresserade av själva tekniken utan mer utav vad vi kan använda den till. Tekniken anpassas efter vad vi vill använda till och beroende på i vilket sammanhang vi vill använda den. Det kan vara att styra hemmet digitalt platsoberoende bara för att testa, det kan vara att kommunicera med varandra plats- och tidsoberoende för att det är effektivt och tillgängligt, det kan vara att vi vill ha ett självbevattningssystem, att få en pryl i ett system att "lira" med en pryl i ett annat system, att få en robot att bete sig som vi tänkt, att skapa en server för något någon vill göra av en Raspberry PI eller en ... tja, eller att få en sak som varit trasig att helt enkelt fungera igen. Kreativa lösningar som måste testas.

En familjemedlem blir inspirerad att göra saker som förstärker en pryl och gör det med limpistol, kartong, tejp, träbitar, toarullar, skokartong, sax. förstoringsglas... och en smarttelefon. Prylar man kan köpa, javisst och som man faktiskt kan klura ut hur de fungerar och göra en egen.

För ett par somrar sedan blev det en högtalare av toa- och hushållsrullar.



Idag blev en projektor av en skokartong, ett förstoringsglas, en träkloss och en upp och ned vänd smartphone.



Jag önskar att skapande, kreativitet, teknik <3 kunskap="" l="" rande="" skola.="">


För att koppla till Lgr11 och Skolans värdegrund och uppdrag:
"Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse föra att eleverna ska tillägna sig kunskaper".

söndag 14 februari 2016

Tillgänglig text?

Det var ett tag sedan blogglusten föll in - det har den gjort idag. Varför?

Jo, jag får en del frågor via olika sociala medier från personer som känner mig, som träffat mig, som jobbat eller jobbar tillsammans med mig eller som följer min profil på exempelvis twitter. Idag kom en fråga som tände min känsla för demokrati. Att kunna söka efter boktitlar på ett tillgängligt sätt via Legimus. För dig som inte vet vad Legimus är, så är det ett talboksbibliotek. Talböcker är något som den som har en läsfunktionsnedsättning har rätt att använda och det gör man via ett personligt talbokskonto. Ett sådant konto kan en privatperson få genom sitt bibliotek förutsatt att det finns en talboksregistrator. Man bokar ett besök med talboksreigtrator på biblioteket och denne skapar ett talbokskontot samt visar på hur det fungerar (se Använda Legimus). Fråga på ditt bibliotek om detta! Att få text tillgänglig är en demokratiskfråga - att kunna ta del av text  idag, upplever jag är ett krav om man ska kunna fungera som likvärdig samhällsmedborgare. En demokratiskfråga med andra ord. Det var bakgrunden till att jag fick blogglust. 

Frågan som ställdes och vår konversation såg ut som följer:

-"Hej Ulrika! Vet du om det går att ställa om talsyntes när en söker efter en bok i Legimus? Vore väldigt bra."

-"Hur menar du att du vill göra?"

-"Jo, jag tänkte att när en söker i Legimus efter en särskild bok vore det suveränt om bokstäverna en skriver ljudas och att titeln eller författaren läses upp. Förstår du vad jag menar?"

-"Aha - vänta lite!"

Så här var mitt svar:
  • Det går delvis
  • Gå in på Inställningar (ikonen med kugghjulet) i din iPhone eller iPad
  • Gå till Allmänt
  • Gå sedan till Hjälpmedel
  • Scrolla sen till funktionen tal och se till att det ser ut som på bilden nedan

Den inställningen du nu gjort via Inställningar, behöver du bara göra en gång.

För att använda inställningen i Legimus, gör du så här.


Öppna appen Legimus som du är inloggad i med dina inloggningsuppgifter. Du duttar på förstoringsglaset (bild 1) och skriver in det du söker efter (i mitt fall en boktitel bild 2).

Bild 1...--->




Om du sedan markerar det du skrivit in i sökfältet (bild 3) och duttar på pilen  så kommer en ny meny upp (bild 4) och där kan du dutta på läs upp. Voilá, texten du skrivit läses upp!





De flesta vet säkert att detta går att använda - men ibland glömmer man bort och behöver på påmind.

Härlig läsning på Er alla talboksläsare!