"Som sociala berättelser men med robotar"

Robotarna ger tillfälle till dialog, där fokus läggs utanför dig som individ men på arbetet du har pågående framför dig. Jag ser att elevernas talutrymme ökar, att samarbete och turtagning övas. Därmed övar eleverna på formulera sig i tal och eleverna ges utrymme att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära. Arbetet andas språkutveckling. Elevernas sätt att pröva och ompröva, argumentera för sin egen lösning kommer i fokus. De får även tillfälle att att utveckla förmågan att utvärdera och analysera sina försök att programmera. Att kunna se verkan och konsekvens, att kunna arbeta steg för steg. Varför blev det så här, när jag gjorde så där? Hur kommer det sig att Romo beter sig på det här viset, när jag upplever att jag programmerade hen på det där viset? Min vän Ida Söderman utbrast: "Men jösses, så bra - jättespännande tanke! Som sociala berättelser men med robotar".

Jag sitter på min kammare och funderar över elever som har autistiska drag och hur jag fått berättat för mig hur de plötsligt blommat upp när de arbetar med Bee Bots i skolan. Jag tänker att det är just att fokus läggs utanför dig som individ, men fortfarande på arbetet du har pågående framför dig och i samspel med andra som gör att fler kommer med i ett lärande sammanhang. 

Att lägga något utanför sig själv

Jag tänker på Romo roboten jag köpte på BETT2015 och funderar på hur man kan använda emotionerna som går att lägga in, blockprogammera in i Romo, för att träna elever på känslouttryck med hjälp av roboten. Så klart att det går, tänker jag och nu vill jag prova. Här är ett smakprov på hur Romo beter sig.

Barnen i filmen har inga beröringspunkter med här inlägget, förutom att de testar en Romo Robot.