tisdag 13 januari 2015

När texter lyfter

På skolan där jag arbetar är vi med i läsårets upplaga av Matematiklyftet. Det är en del av personalen som är med i det. Vi kör ett eget parallellyft kallat TLC - Teacher Learning Community eller som det faktiskt mer är ett SOKA Lyft - Språk- och kunskapsutvecklandelyft. Dessa båda processutbildningar leds av två av våra förstelärare. Jag är den tredje försteläraren på vår skola och mitt uppdrag har fokus på inkludering. Det är med de glasögonen jag deltar som stöd i processen.

Jag har förmånen att vara med i det lokala SOKA -lyftet. Men, tänker nog några som läser det här, är du med i det lyftet? Arbetar inte du aktivt med dessa frågor hela tiden i och utanför skolan? Jovisst - och det är fantastiskt att få möjlighet att läsa de texter vi arbetar med i ytterligare ett sammanhang, samtala med nya kollegor, i en ny kontext med mina glasögon. De texter vi arbetet med hittills under läsåret har varit;

Kollegialt har vi vänt och vridit på frågor runt att stötta språk-och kunskapsutveckling i alla ämnen. Idag fick alla i uppdrag att skriva sammanfattningar om olika delar av Gibbons Stärk språket, stärk lärandet. Personligen satte jag på mig inkluderings glasögonen och skrev ned vad jag funderar över i relation till texten, mina kopplingar till texten i kapitel 7 Gibbons 2010.





När jag börjar att läsa kapitel 7 i Gibbons Stärk språket stärk lärandet, väljer jag att läsa just det här kapitlet med de glasögon jag har uppdrag att ha på mig på jobbet: Inkluderingsglasögon.


Det alla elever har rätt till är bästa möjliga miljö för en språklig och kognitiv utveckling. Så språkligt rik och elevcentrerad som skolan är i de tidigare åren … råder det knappast någon tvekan om att det ordinarie klassrummet utgör den bästa grunden för detta".

/ John Clegg, Mainstream ESL: Case Studies in Integrating ESL Students into the Mainstream Curriculum.

sid. 161 (Gibbons, 2010)
Det är bara det att jag har ändrat på citatet, från “andraspråkselever” till “alla elever”. Allt beror på vad jag lägger in in texten, vilka glasögon jag tar på mig. Min utgångpunkt blir internationella och nationella styrdokument samt de prioriterade utvecklingsomården Södertälje kommun valt att lyfta och arbeta med: INKA, SOKA och IKT*.
*(Inkludering, Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och IKT).

Går jag vidare i texten går det att se tendenser i texten om antaganden om undervisning utanför respektive i det ordinarie klassrummet. Jag tänker att Gibbons menar att vi i de fall vi övar en förmåga eller ett moment utanför klassrummet, behöver vi konstruera ett sammanhang som ska efterlikna det naturliga sammanhanget som redan finns i klassrummet för att öva i.

Gibbons ställer frågan “Varför integrera?”. Jag vill ställa frågan “Varför inkludera?” och även vad behöver vi ta reda på för att kunna se till att vi ändrar på vår undervisning efter de behov som finns i den elevgrupp vi för tillfället har uppdrag att arbeta med. Ett sätt är att observera vår undervisning, fundera över vilka krav vår undervisning ställer på eleverna utifrån de kunskapsmål som vi ska arbeta mot.

Något jag läser flera gånger är att ge alla elever möjlighet att navigera mellan olikheterna - skolan är inte längre en monokultur: Vi är alla olika med olika förutsättningar att möta de krav som ställs och vi har olika behov av stöd och utmaning.

Verklighetsförankrad undervisning, som bygger på det vi vet om något och på det kan vi bygga vidare och utvidga kunnandet genom. Packa upp de kunskaper som eleverna har med sig - vad vet vi tillsammans om det här området? Vad kan eleverna redan? Hur bygger vi vår undervisning utifrån vad vi tagit reda på?

Hur använder vi tiden eleverna tillbringar i skolan effektivt?

Jag tänker att Gibbons skriver om insikten att interaktionen mellan lärare och elev är avgörande för inlärningen. John Hattie, Synligt lärande, menar enligt min tolkning att det är relationen som kommer först vad gäller all inlärning - dvs att om det finns en arbetsrelation mellan lärare och elev läggs en grund för möjlighet till effektiv inlärning.

Sedan läser jag två punkter som leder mig till tankar om flerlärarsystemet som vi arbetar med på vår skola:

  1. Att göra det enklare att planera tillsammans med en kollega, som du arbetar med.
  2. Att hjälpa den klasslärare som arbetar ensam med att planera systematiskt för att tillgodose alla (eg står det andraspråkselevernas) elevers behov.

För mig blir det en direkt koppling till att vi i vårt flerlärarsystem, har inbyggda möjligheter att ta reda på vad eleverna redan kan för att tillsammans bygga vår undervisning för att möta alla elevers behov i relation till de ämnespecifka kraven.

För att synliggöra vilka målkunskaper (läs Gibbons: målspråket) för eleverna eleverna: vad är det eleverna ska kunna?
Vad behöver de för att kunna lära?
Hur skapar vi bedömningssituationer? formativt och summativt.

Det ger oss stöd planering, undervisning och den kontinuerliga formativa bedömningen - se bild. Planeringsstöd Vallaskolan.

Skärmavbild 2015-01-13 kl. 15.55.21.png

Hur? Jag tänker exempelvis in övningar i hur och vad vi får med i detta/dessa moment som utgör en grund för bedömning.

The information gap - Att bedöma tal. Att bedöma läsning. Se ett exempel på s.169 (Gibbons, 2006).

Ljud hjälper läsaren att avkoda en text
När Gibbons skriver om Ljud och tecken - sambandet mellan fonem och grafem - leder det mig till tankar om Write to Read. Den fonologiska medvetenheten, dvs att skilja och förknippa ljud och bokstav åt eller med varandra. Om elever har förmågan att fokusera på ords ljudmässiga stuktur är de fonoligiskt medvetna. Att arbeta med Write to Read, att skriva sig till läsning, ger möjligheter för alla elever att öva sin fonologiska förmåga steg för steg och bli medtagna i ett litterat sammanhang på sikt.
Att få stödet i att utveckla fonematisk medvetenhet vid läsning och en ortografisk vid skrivning, ger eleverna möjligheter att att kunna dra slutsatser om språket, ex genom att vissa ord låter lika men stavas olika och betyder olika. Andra ord stavas lika, låter lika men blir olika i innebörden in i olika sammanhang. Eleven får stöd i att hitta strategier att använda när de upplever att det är svårt, genom att ex ljuda.

Isolerade ord, begrepp, ljud, bokstäver är svåra att förstå när de inte finns i ett sammahang. Att använda välkända texter med ett innehåll som eleverna känner igen och upplever som meningsfullt i vår undervisningen, leder mig dels till Write to Read dels till Reading Recovery (se arbetsgången s.182, Gibbons 2010).

“Det viktiga här är att barnen själva, induktivt, ser sambandet mellan ljud och tecken och att de gör det i ett meningsfullt sammanhang och inte som lösryckta drillövningar”.

När jag läser Gibbons sammanfattning av kapitel 7 (s.184, 2010) hittar jag några nyckelord:

  • naturliga sammanhang
  • språk- och kunskapsutvecklande
  • ämnes- och språkkunskaper
  • ord  och begrepp
  • gynnar alla elever

SOKA är därmed INKA som vi kan stödja med IKT!

tisdag 6 januari 2015

Om allt varit fast och bestämt

Om allt varit fast och bestämt, hugget i sten - skulle jag inte ha kunnat bli lärare.

Där kan den här texten sluta. Det gör den inte - för jag har bestämt mig för att skriva en personlig text - en enda gång tänker jag bli offentligt personlig.

Varför då? undrar kanske du som läser det här.

För att jag fått många frågor om vad mod är, om vad det är som driver mig i mitt arbete som lärare - det jag inte skulle kunnat bli om allt varit fast och bestämt, hugget i sten.

"Hörru trädet, här kan du inte växa!"

Bilden är tagen av Simon Zetterberg och delas under CC licens

Jag vill berätta något för dig. Innan vi ger oss av i min berättelse, vill jag lyfta att detta är just MIN berättelse - min upplevelse - den kan ingen ta ifrån mig. Det kan vara så att andra kan ha upplevt den här berättelsen på ett annat sätt, men då är det deras upplevelse och den kan ingen ta ifrån dem.

För att du ska förstå kommer jag att ta dig med på en resa i tid och rum.

En bok, en blå bok med en älg på. Älgen hade horn och om jag inte missminner mig var det två glada barn på omslaget - ja, en bok i matematik som byggde på tidens teori om mängdlära. Med element. Du ser elementen framför dig va´? De värmer huset du bor i. Vad tokigt det kan bli... Det var inte så lätt det där med siffror, äpplen, päron, mängder, element och lättare skulle det inte bli. Multiplikation, utantillrabbel som aldrig tog slut och som tog rasterna i anspråk. En elev, en lärare, en rast och multiplikation - visserligen ute men rabblandes... Specialundervisning, utan att den det faktiskt berörde var tillfrågad. Jag minns vad jag gjorde. Jag satte ihop färgglada kuber i olika mönster. För mig blev det fina mönster, de gick att variera. Varför jag gjorde det, minns jag inte att det talades om med mig. Det var många timmars arbete vid det stora furubordet i köket där hemma, hjälpmedlet hette mamma och pappa. Det skrevs, det rabblades och det lyssnades på tabeller upp och ned. Till årskurs 7 skulle det väljas, särskild eller allmän matematik. Vad är det ens när man är 12-13 år? Hur väljer man det när man är ett barn? Det fortsatte på det här sättet tills jag gått en period i gymnasiet - då valde jag, mina föräldrar och min lärare att jag skulle ta bort matematik som ämne. Då var det nödvändigt, jag hade aldrig avslutat mina gymnasiestudier om vi inte gemensamt gjort denna då väl avvägda åtgärd.

Tid passerade.

Jag arbetade som lärare, av en lycklig slump sa den rektor och de lärare jag fick förmånen att arbeta tillsammans med. -"Du är autodidakt", sa man. Mina kollegor, för det var de verkligen, uppmuntrade mig att söka till högskolan. För att bli behörig, för att få teoretiska krokar att hänga upp min praktik på.

Där var det stopp.

Jag var inte behörig. Efter att ha försökt läsa in gymnasiematematiken på KomVux - och det inte gav önskvärt utfall - jag hängde inte med, förstod inte - var det bara fundera på HUR jag skulle kunna bli utbildad till det jag arbetade med.

Med intyg, samtal, intervjuer så kom unga fröken in på högskolan med ett förbehåll: LÄS IN MATEMATIKEN UNDER DITT FÖRSTA HÖGSKOLEÅR.

KomVux - igen.

Den här vändan hade jag förmånen att möta en lärare som förstod vad det var jag inte förstod. En lärare som även förstod att vicka på sitt arbetssätt, för att den student läraren hade i sina händer skulle kunna utvecklas, förstå och lära. Läraren hade även en motiverad student som hade ett tydligt, utstakat mål: lärarexamen.

Hur det gick?

Det tror jag att du vet.

Det jag vill berätta är att inget är fast och bestämt, hugget i sten. Om det varit det hade jag inte blivit lärare. Jag beklagar mig inte. Hade min upplevelse inte varit min, hade jag inte varit jag. Jag är glad att jag är den jag är.

Eftersom jag är jag, vill jag till min berättelse ägna en tanke till formativ bedömning, olika metoder för olika personer, pedagogisk skicklighet, relationen, viljan att lära... den har alla. Den behöver bara få en knuff eller att någon, en lärare, vill förstå vad det är du inte förstår och låta dig öva med variation och förnyelse i din undervisning. Du kanske tror att jag emot att öva, icke. Tvärtom. Övning ger färdighet - det är bara en fråga om hur.

Undervisning är inget fast och bestämt, hugget i sten. Undervisningen uppstår i relationen, viljan och modet att våga ändra på några parametrar för att förståelse för exempelvis ett moment ska uppstå hos en grupp eller kanske hos en enskild individ.

Min berättelse skulle kunna innehålla mer och fler episoder från en skolgång som en del skulle kunna känna igen från igår, idag men förhoppningsvis inte imorgon. Imorgon börjar de flesta skolor i vårt avlånga land efter ett långt uppehåll. På den skola jag är anställd vid just nu, ska vi arbeta med Skolhälsa och bland annat ska vi arbeta med stödmaterial för kartläggning. Om du, som läst min text, tänker efter så tror jag att du vet varför jag tar upp just pedagogisk kartläggning i relation till berättelsen: Hur gör vi vår undervisning? Hur kan vi ta reda på hur och varför blir det som det blir för just den här eleven? Vad kan vi i första hand lägga till, ändra, bygga ut i vår undervisning för att eleven ska få det stöd den behöver för att lyckas. Det material vi ska gå igenom bygger på Skolverkets Allmänna råd för arbete med extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Rektor, specialläraren och jag har utarbetat en arbetsmodell samt ett stöd vid pedagogisk kartläggning för vår skola och den kan du ta del av här via länken till Scribd.

Så om du frågar mig vad som är mod, vad min drivkraft är kommer jag att hänvisa dig till den här texten.

Jag vill avsluta med att ställa dig en fråga: Hur skapar vi möjligheter för våra elever att lyckas? Är allt fast och bestämt, är allt hugget i sten?



måndag 5 januari 2015

Att arbeta hållbart

Efter höstens uppstart av arbetet med att forma, bygga, utveckla ett lokalt Skoldatatek på Vallaskolan i Södertälje - har jag vid ett flertal tillfällen omtalat att jag dokumenterar arbetet tillsammans med de elever jag arbetar. Alltför att arbetet ska bli tydligt och bära framåt i lärandet.

Foto: Ulrika Jonson

De elever som upplever att de skulle kunna ha stöd av teknik i lärandet eller de elever som har någon i sin närhet (en vårdnadshavare, en lärare) som upplever att eleven skulle kunna ha stöd av teknik för att få andra förutsättningar, ges dessa nya möjligheter till lärande. Självfallet kan skolan inte bara lämna ut teknik vind för våg utan att öva på handhavandet av, vad och när och på vilket sätt viss teknik passar i det ena eller det andra görandet - det måste övas.

Inte bara övas systematiskt över tid, utan även följas upp, utvärderas, testas, allt om och om och om igen. Till detta skapade jag ett formulär som gör det enklare för mig och eleverna att se vad vi gjort, vad vi testat, vad vi ratat, vad som fungerar och varför det ena eller det andra. Allt går att utveckla och även detta stödmaterial. Det gör jag också. Jag tänkte på det här sättet dela med mig av ett material som du och dina kollegor kan ta del och intryck av, ta eller förkasta - men framför allt samtala runt - allt för att få en struktur på hur vi kan arbeta med hållbart lärande för de som behöver det mest.

God fortsättning och håll till godo!