Att vara lärande har jag alltid varit. Att vara lärare är något jag fått förmånen att ha utbildat mig till. Min utbildning är ständigt pågående. Jag har lärt av och lär av mina närmsta medarbetare: eleverna. Det är en process som är närvarande 365 dagar om året, den ligger och vilar ibland men vaknar när jag minst anar det… Idag vaknar jag till en lördag där jag tar över stafettbloggen från Ulrika Eriksson, Åsarna, Jämtland. Denna lördag är en lördag som andra lördagar i Nykvarn, Södermanland - en dag när inlägg nr 97 på lärartycket blir till av mina ord. Mina ord kommer ur min lärarskattkista. En skatt som lyser, glittrar, skiner och blänker i solskenet som renaste guld när jag gläntar på det imaginära kistlocket. Jag plockar upp tre minnen, tre episoder, tre olika och ändå lika sammanhang där skrivglädje står i centrum.
"Min skattkista" bild: Ulrika Jonson
I slutet på 80-talet i ett klassrum i Stockholms södra förorter, eleverna ska skriva, exakt vad minns jag inte längre. En elev drev runt i rummet, kom inte igång med texten, jag blundar och ser eleven framför mig: kroppshållningen, ansiktsuttrycket, rastlösheten, sneglandet på klasskamraternas texter som växer… Årskurs 4 i september och jag är lärarvikarie, outbildad… Vad gjorde jag?
Eleven fick en skrivarkompis, eleven fick berätta, kompisen skrev ned elevens ord på… dator. Dessa två barn, en flicka och en pojke på varsin stol vid en dator. Först trevande sedan i samtal om texten de skapar tillsammans. Texterna använde klassen tillsammans med ordinarie lärare i fortsatt arbete runt en teater eleverna arbetade med. Det blev skrivarglädje.
I mitten av 90-talet i ett klassrum i Södermanland, eleverna ska skriva, jag minns exakt vad. En elev satt och drömde med fjärrskådande blick. Jag blundar och ser eleven framför mig: kroppshållningen, ansiktsuttrycket, stillheten, den drömmande blicken och med blanka papper framför sig… Årskurs 1 på våren, jag kom från en vår i åk 9 och jag är utbildad grundskollärare… Vad gjorde jag?
Jag tiggde, släpade, meckade ihop datorer, läste och berättade högt för alla klassens elever på temat vi arbetade med. Alla elever fick skrivarkompisar, två elever vid en dator, en elev fick berätta, en elev fick skriva, sedan bytte eleverna roll… De skapade texter tillsammans som blev till en utställning, vilken jag kopplade till Naturhistoriska Riksmuseets då nyöppnade utställning om hur jorden kom till. Det blev skrivarglädje.
I början av 2000-talet, i ett klassrum i Södermanland, eleverna jag möter ska öva på att skriva berättelser, det är en mindre skara elever, "pojkar som inte vill, inte kan skriva" har jag fått förstå, åk 5, jag är utbildad grundskollärare och specialpedagog… Vad gjorde jag?
Jag började med att samtala med eleverna om vad vi gör på fritiden, vad killarna i gruppen brukar ägna sig åt utanför skoltid. De hade en gemensam nämnare - att spela datorspel! Nu fick killarna påbörja min utbildning i deras spelvärld. Alla skrev intensivt i de skrivböcker de fått för detta speciella ändamål. Jag fortsatte min utbildning i ämnet på egen hand, för att kunna arbeta vidare på mitt uppdrag: Att stödja eleverna i deras skrivutveckling. Planen var att få fart på skrivandet utifrån ett gemensamt intresseområde som engagerade eleverna. Gruppen skulle få göra tankekartor om viktiga inslag i spelet de spelar, de skulle hitta nyckelord och synonymer till dessa som andra icke spelande kunde förstå i löpande text, de skulle bygga en berättelse med röd tråd, början, hinder/problem, lösning, slut, bygga karaktärer… Eleverna fick börja gemensamt med strukturerna, för att sedan övergå till individuellt skrivande med kamratstöd. Alla elever fick visa sin text för gruppen, jag läste textavsnitt ur deras texter högt, alla fick reflektera och under min ledning ge varandra förslag på förbättringar av respektive text. Alla fick fundera och skriva igen… Då flera elever hade svårt att forma bokstäverna och därmed svårt att läsa sina egna texter med flyt, delade jag upp eleverna i skrivarpar. Två och två fick alla skriva rent sin text på dator. Alla ville skriva, alla kunde skriva, alla var engagerade och stolta över sitt arbete. Det blev skrivarglädje.
"Att hitta en skatt" - Picto Online
Idag arbetar jag som processledande skolutvecklare för IT och specialpedagogik i Södertälje kommun, ett arbete där jag har förmånen att få ta del av andra lärares arbete om hur de skapar skriv- och i förlängningen läsglädje för sina elever inom ramen för det projekt jag har i uppdrag att leda: Write to Read i Södertälje. Jag har lärt av och lär av mina närmsta medarbetare: mina lärarkollegor och deras elever. Att utbilda mig till lärare var inte självklart, det har varit en krokig väg kantad av olika erfarenheter vilka gjort mig till den lärare jag är i min profession idag. Jag blickar nyfiket och med glädje fram mot de lärprocesser och den skrivglädje jag hoppas att vi alla i vårt projekt ska kunna upptäcka tillsammans: elever och lärare.
